Replik: "Jenny resonerar klokare än många psykologer"
Jag vill först och främst rikta detta till Jenny som mist sin pappa på ett så för oss alla onödigt sätt.
Mitt namn är Thomas Stavö, och jag arbetar på en rättspsykiatrisk klinik i Stockholm. Jennys pappa hade naturligtvis inte kontakt med oss när han var inlagd, jag känner inte heller till hans fall. Men jag vet av erfarenhet av mitt arbete att vi alla tyvärr glömmer bort anhöriga i sjukdomsbilden, framförallt då barn.
Detta är naturligtvis inte någon ursäkt utan endast en förklaring, men vi saknar verkligen den tid då det fanns sjukhus som typ Långbro och Beckomberga.
Där fick dessa patienter som tyvärr är kroniskt psykiskt sjuka den hjälp de verkligen behövde. Naturligtvis var inte det alltid så pedagogiskt och empatiskt på dessa sjukhus, men det fungerade.
Nu är det kommunerna som ska sköta ALL form av vård. Tyvärr prioriteras inte psykiatrin, för det är fortfarande väldigt tabu att vara i behov av sådan vård. Om vi får dessa kroniska patienter till en annan form av vårdinrättning kommer det att finnas mer resurser till att behandla patienter som Jennys pappa.
Jenny, när jag läser din artikel förvånas jag av du kan hålla dig så saklig. Naturligtvis är du bitter på det system som inte har kunnat hjälpa din pappa.
Men, Jenny, även om du inte tror det just nu, kan jag försäkra dig om att vi inom psykvården också ser det som en fruktansvärd händelse när det slutar så tragiskt.
Men jag ”ser” även en tjej som resonerar mer klokt än diverse överläkare, psykologer och andra personer som jag stöter på i mitt dagliga arbete.
Jag kan inte annat än att beklaga din och din familjs stora förlust, och jag vill att du ska veta att din berättelse berör och jag är övertygad om att det kommer att leda till förbättringar inom vården av psykiska sjuka och deras anhöriga. Om du vill kontakta mig för vidare samtal, vore jag mycket hedrad. Vi behöver lyssna på dina erfarenheter och synpunkter så vi blir bättre i vårt arbete.