Debatt: Skicka politikerna på genusutbildning
Skicka politiker på jämställdhetskurs. Videofilma alla debatter och låt en genusvetare analysera dem. Det kommer tre riksdagskvinnor att motionera om i höst. De har själva märkt att riksdagen genomsyras av könsdiskriminerande tendenser.
– Vi måste rannsaka även oss själva och våra omedvetna beteenden, skriver de.
Efter att ha varit politiskt
aktiva ett antal år har vi många erfarenheter av hur man behandlar män och kvinnor olika i politiken på lokal och regional nivå. Vi har sett unga kvinnor bli hånade i talarstolar med tilltal som ”lilla söta rara du”. Andra har blivit kommenderade till köket för att fixa fika på möten de kommit till för att prata politik och ideologi. Vi har bevittnat ett antal råa sexistiska skämt om kvinnliga politiker. För att inte tala om vilka negativa ”typiskt kvinnliga” egenskaper vi hört tillskrivas kvinnliga kandidater vid nomineringsförfaranden där motkandidaterna varit män.
Allt detta trodde vi skulle vara historia när vi blev ledamöter av Sveriges högsta beslutande församling. Det var det också. Metoderna för könsdiskriminering i riksdagen är mycket mer förfinade och subtila än de vi hittills stött på. Ibland är det svårt att skilja dem från annan diskriminering. Men när man lägger ihop en obehagskänsla här och en ”slump” där ser man snart de gamla välkända könsdiskriminerande tendenserna även i riksdagen.
Sveriges riksdag är numerärt världens mest jämställda parlament. Säkert är också riksdagen och andra politiska församlingar några av landets mest jämställda arbetsplatser. Inte minst för att det är platser där man ständigt har ögonen på sig. Det gör det hela i och för sig än mer anmärkningsvärt. Om det sker könsdiskriminering där de flesta ändå strävar efter att vara politiskt korrekta jämställdhetsivrare, hur är det då på andra arbetsplatser?
Vi vill inte tro att
diskrimineringen i politiken är ett resultat av medvetna strategier eller ens enskilda personers illvilja och maktfullkomlighet. De flesta av våra kollegor i riksdagen, oavsett kön, har en ärlig strävan att utjämna könsrelaterade orättvisor. Ändå blir det inte så. Varför? Svaret är bristande insikt och oförmåga att bryta väl invanda mönster.
Som socialdemokrater har vi ett försprång i jämställdhetsarbetet med våra höga ambitioner. Vi är ett uttalat feministiskt parti som vill komma tillrätta med könsmaktsordningen och vi har många års erfarenhet av exempelvis kvotering, jämställdhetsplaner och olika stöttande interna nätverk i vårt eget parti.
Men inget av detta räcker. Att höra till majoriteten förpliktigar också extra. För att bli trovärdiga måste vi se till att platserna där de demokratiska besluten fattas blir mönsterarbetsplatser i jämställdhetshänseende.
Parallellt med generella förändringar i exempelvis familje- och utbildningspolitiken, måste vi medvetandegöra alla förtroendevalda på de osynliga strukturer som råder och rannsaka även oss själva och våra omedvetna beteenden.
I höst kommer vi att ta
kampen för jämställdheten i politiken. I våra riksdagsmotioner kommer vi bland annat att kräva:
Jämställdhetsutbildning med genuskunskap för riksdagens samtliga gruppledare och utskottsordförande.
Filmning av utskottssammanträden och debatter i kammaren med analys och uppföljning av genusforskare.
Statistik över vilka som yttrar sig och hur länge och en diskussion kring frågan varför.
de fullmäktigeförsamlingar där vi ingår, följer vi upp med samma krav för fullmäktige och nämnder på regional och lokal nivå.
Ett jämställt samhälle är inget man skapar över en natt. Det krävs många års arbete med attityder och det krävs att nya generationer får en annan input än den traditionella könsbundna. Vi i beslutande församlingar måste ta vårt ansvar och driva frågan även när det gäller oss själva. Nu.
Louise Malmström,
riksdagsledamot (s) Östergötland
Matilda Ernkrans,
riksdagsledamot (s) Örebro
Marie Nordén,
riksdagsledamot (s) Jämtland