Lägg en filt över Bildt
Den antike författaren Esop berättar i en av sina fabler om en groda som påstod sig vara en berömd läkare. Många djur blev patienter hos grodan ända tills en räv ställde frågan: ”Om nu grodan är en så berömd läkare, varför botar han då inte sig själv?”
Carl Bildt blev statsminister 1990. Han påstod sig ha bot för alla Sveriges krämpor, nämligen ”den enda vägens politik”.
Ingvar Carlsson hade, som det skulle visa sig, knutit kronan till eurons föregångare ecun till en alldeles för hög kurs. En grundbult i den enda vägens politik blev nu att under inga förhållanden ändra den fasta växelkursen.
1991 i december publicerade jag en artikel ”Med Bildt mot Poltava” i Aftonbladet. ”Nuvarande valutapolitik kommer att leda till en avindustrialisering och en arbetslöshet utan motstycke i vår moderna historia”, skrev jag och krävde att kronan skulle tillåtas flyta. ”Carl Bildt för Sverige mot ett ekonomiskt Poltava men det är Ingvar Carlsson som tagit ut hans kompassriktning”, var slutklämmen.
Ett år senare hade jag tyvärr fått rätt och efter det vettlösa kronförsvaret skrev jag en ny artikel, med rubriken ”Nu är vi i Poltava, Bildt”. Regeringen Bildt hade tömt den svenska valutareserven till glädje för George Soros och andra som begrep bättre.
Den brittiske finansministern Norman Lamont fick en gång frågan ”Varför gjorde inte ni som Sverige, försvarade pundet in i det sista?” ”We used our common sense”, blev svaret.
Två moderata riksdagsmän, nationalekonomiprofessorn och ekonomie doktorn Hugo Hegeland och ekonomie doktorn Björn von der Esch, hade liksom jag krävt en flytande krona. Fil stud Carl Bildt såg till att sparka dem ur riksdagen!
Nu, 11 år senare, uppträder de huvudansvariga för vårt ekonomiska Poltava med Bildt i spetsen och lovar jungfrur i paradiset om vi binder kronan till euron i EMU. En majoritet av direktörerna är för EMU, heter det. Men de var för ”den enda vägens politik” också, med få undantag, t ex Modos vd Bernt Löf. Nu varnar Sandviks vd Lars Pettersson för vad en EMU-anknytning kan få för följder.
Direktörerna – storgubbarna från Stockholm, som man sa i min norrländska barndom – har beviljat sig själva 70 procent högre förmåner på fem år! Hur kan de vara så säkra på att andra löntagare skall visa mera återhållsamhet bara för att vi binder kronan till EMU? Binder man till för låg kurs krona–euro eller om vår kostnadsutveckling blir sämre än omvärldens är vi tillbaka till 1991–1992 med börs-, fastighets–, bankkrasch och massarbetslöshet.
Det är glädjande att Göran Persson sent omsider låtit oss veta att han är medveten om risken för ett nytt Poltava.
Storgubbarna – direktörerna – leder tankarna till en annan fabel av Esop. Nämligen den om grodorna som bad Zeus om att få en kung. Zeus slängde då ner en stock i deras pöl. Grodorna klagade och sade till Zeus att de tyckte att stocken var en tråkig djävel, kunde de inte få nån ballare kung? Visst, sa Zeus och gjorde så storken till grodornas konung!
Tomas Fischer
förläggare