Mer som förenar än skiljer SD och FrP åt
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2013-09-13
Mattias Karlsson: Som sverigedemokrat gläds jag åt Fremskrittspartiets framgång
Måndagens norska val medförde att ett invandringskritiskt och delvis nationalistiskt och konservativt parti nu sannolikt kämpat sig fram till regeringsmakten. Det är en omvälvande händelse i norsk och nordisk politik.
Fremskrittspartiets (FrP) roll i den svenska debatten har hittills mest varit som slagträ. Beskrivningarna har varierat kraftigt beroende på vilken bild man för stunden trott har gynnat de egna intressena mest och gynnat SD:s intressen minst.
Nedan ska jag försöka beskriva hur jag som sverigedemokrat ser på FrP, och på likheter och skillnader mellan våra partier. En viktig skillnad är att FrP är ett mycket äldre parti, som professionaliserades tidigare, och därför lyckades undvika de allra värsta misstagen som SD begick i början av 1990-talet.
Det finns dock även vissa gemensamma rötter som sällan lyfts fram. Det svenska Framstegspartiet var till exempel inblandat i SD:s grundande och kom senare att helt fusionera med SD. I sin roll som invandringskritiska antietablissemangspartier har SD och FrP också haft många likartade erfarenheter och problem.
Även på det ideologiska planet finns såväl betydande skillnader som stora likheter. SD har alltid haft en tydlig ideologisk, visionär linje och har i realiteten alltid varit ett parti baserat på nationalistiska och socialkonservativa idéer, som placerat sig i mitten i ekonomiska frågor och alltid haft en tydlig social dimension i sin politik.
FrP:s ideologiska linje har varit mer otydlig. Partiet beskriver sig i dag som liberalistiskt, vilket enligt min mening är en sanning med modifikation. Visst är FrP liberalt, men det är tydligt att partiet, i likhet med SD, också har starka influenser av konservatism och nationalism. Detta blir tydligt i de sakpolitiska ställningstagandena och prioriteringen bland dessa.
SD och FrP är i grunden överens om detta: slå vakt om den nationella identiteten och kulturarvet, begränsa invandringen, motverka islamisering, förbättra pensionärernas villkor, skärpa straffen, stärka försvaret, effektivisera och minska biståndet, stärka kärnfamiljen, införa fler folkomröstningar med mera.
Skillnaderna återfinns primärt inom den ekonomiska politiken och i delvis annorlunda ställningstagande gällande EU och vissa värdefrågor, som samkönade adoptioner.
Trots skillnaderna vill jag hävda att inget norskt parti liknar SD mer än FrP och vice versa. Vi är inte systerpartier, men relativt likartade partier.
Att relationen är frostig och att det i dag inte förekommer något formellt samarbete beror på att FrP:s ledning under en längre tid har praktiserat en slags ”slicka uppåt och sparka nedåt-strategi”.
Genom att osakligt angripa SD i svensk press, på ett sätt som man tidigare själv ofta blivit angripen, hoppas man kunna blidka etablissemanget och förbättra sitt eget rykte.
Bilden är dock inte entydig. På lokal nivå har det länge funnits informella kontakter mellan SD och FrP. Jag och andra SD:are har också varit i Norge och träffat representanter för FrP på relativt hög nivå, som bland annat berättat om hur högt uppsatta FrP:are skålade i champagne när SD tog sig in i riksdagen. Det är alltså inte omöjligt att tänka sig att relationen mellan partierna på medellång sikt kan komma att tina upp.
Trots angrepp från FrP:s ledning gläds jag som sverigedemokrat åt deras framgångar. De har visat att en folklig rörelse kan besegra etablissemanget om man bara lyssnar på väljarna och bygger sin rörelse med professionalism och tålamod. Jag önskar FrP all lycka i regeringsförhandlingarna.
Mattias Karlsson
Fotnot: En längre version av texten har tidigare publicerats på Mattias Karlssons blogg.