Trygga människor integreras lättare

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2015-02-18

Debattören: Tillfälliga uppehållstillstånd är dyra och ger sämre integration

Det har inte funnits så många människor på flykt som i dag sedan andra världskriget. De globala oroligheterna gör att alla länder måste ta ett stort ansvar för att erbjuda säkerhet och skydd. Fler människor som behöver skydd ökar också att behovet av en bättre fungerande integrationspolitik.

Det pågår just nu en inflation bland svenska partier i att lägga fram förslag som ska möta utmaningarna – men många av de förslag som läggs under integrationsflagg handlar i verkligheten om att minska flyktingströmmarna och riskerar samtidigt att försämra integrationen. Ett sådant förslag är tillfälliga uppehållstillstånd.

Tillfälliga uppehållstillstånd riskerar att leda till en försämring av integrationen. Samtidigt som den skulle hota vår öppenhet genom att begränsa vilka som får komma hit, och bör i all väsentlighet ses som en migrationspolitisk reform. I min rapport har jag identifierat tre negativa effekter av förslaget.

1. Det försämrar arbetsmarknadsanknytningen. Det finns väldigt lite som talar för att för liten vilja att arbeta skulle vara ett stort integrationspolitiskt problem. Snarare handlar det om att trösklarna till arbetsmarknaden för höga. Beroende på om invandringen är tillfällig eller permanent kommer en person ha olika incitament för att lära sig språk, utbilda sig, skaffa ett långsiktigt boende och etablera sig på arbetsmarknaden. Om man inte vet hur länge man får stanna i ett land kan man inte planera långsiktigt. Permanenta uppehållstillstånd höjer avkastningen av investeringar i humankapital och tillåter ett mer effektivt ekonomiskt beteende och bättre etablering på arbetsmarknaden.

2. Det förvärrar oro och psykisk ohälsa. Trygghet är fundamentalt för en integrationsprocess. Att inte vara säker på att få stanna skapar oro, vilket i sin tur förvärrar psykisk ohälsa och försvårar för integration. Ännu starkare blir effekten om man har en familj som man inte får återförenas med. Personer med tillfälliga uppehållstillstånd har inte rätt att ta hit anhöriga. Trots att både Kristdemokraterna och Folkpartiet lagt in undantag i sina förslag är det fortfarande många som skulle drabbas av detta och inte få återförenas med sina familjer.

3. Det kostar pengar och administrativa resurser. Tillfälliga uppehållstillstånd skulle innebära att varje person som kommer till Sverige måste prövas en gång till. De flesta asylsökande i dag kommer från länder med långvariga konflikter. Om de skulle få tillfälliga uppehållstillstånd skulle Migrationsverket behöva pröva alla flyktingar igen, för att ändå ge de flesta permanent uppehållstillstånd efter tre år. Dubbelt så dyrt för samma utfall.

Det är svårt att se några positiva integrationseffekter av en sådan reform. Ändå har två partier föreslagit detta som en del i integrationspolitiken. En föga vågad gissning är att partierna vägletts av kortsiktiga opinionsvinster snarare än en reell vilja att förbättra integrationen. Alternativet är att de verkligen vill förbättra integrationen men saknar kunskap eller intresse av att titta närmare på effekterna av sina förslag.

En bättre väg framåt är att titta mindre på hur man kan hota människor med utvisning och mer på de strukturer som lägger hinder i vägen för jobb, språk och integration. Då kan vi både upprätthålla vår öppenhet och bättre ta vara på alla människors förmåga, oavsett var i världen de är födda.

Caspian Rehbinder