När ska försvaret få arbetsro?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-10-03
Försvarspolitiken har blivit en visa. Snacka om häftiga kast, nya bud och total vilsenhet. Allt tycks ha inträffat sedan förre försvarsministern Mikael Odenberg avgick. Han måtte ha satt en sten i rullning. Före hans berömda sorti rådde i princip total politisk enighet om försvaret. Egentligen är de inte så oeniga
i dag heller, men det tycks råda stora svårigheter för ansvariga politiker att veta på vilket ben de ska stå.
Först var det besparingarna, sedan kom beskedet om nya nedläggningar av regementen, för att några veckor senare följas av beskedet att de hotade regementena får vara kvar.
Nu kommer nya bud igen. Det krävs ändå stora rationaliseringar, säger Försvarsmaktens utvecklingschef Michael Moore, och görs inte det kan regementen ändå hotas. Han vill ha centralisering av verksamheter men pekar inte ut några orter.
Stackars försvarsmedarbetare! Hur ska ni få ro att öva, kriga eller ens äta lunch? Försvarspolitiken är ju oseriös. Organisationen ändras vecka för vecka, försvarsstrategin finns inte och svenska folkets vilja att försvara landet är helt raserat.
Vad är det som pågår? Jag bara undrar!