Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Dagmar, Rigmor

Dumt att tona ner hotet från jihadister

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2015-10-28

Magnus Sandelin: Vi måste hantera att det finns flera extremistmiljöer samtidigt

Magnus Sandelin.

REPLIK. I Sverige har en högerextremist attackerat och dödat skolbarn, samtidigt som okända personer sätter asylboenden i brand i vad som verkar vara rasistiskt motiverade attentat. Då väljer en lång rad debattörer, kulturarbetare och akademiker att i en debattartikel att ställa olika former av extremism och terror mot varandra.

Om man har en uppriktig vilja att bekämpa ideologiskt våld är det bland det dummaste man kan göra. Men många i Sverige tycks ha svårt att hantera det faktum att det finns flera extremistmiljöer som kan utgöra ett hot samtidigt.

Vi fokuserar helst på en extremism åt gången. Men vilken typ som för tillfället känns mest angelägen att bekämpa kan förändras över en natt, vilket vi smärtsamt fick erfara efter Anders Behring Breiviks terrorattentat 2011.

Statistik är alltid populärt om man vill bevisa något. Och det går att anpassa lite beroende på vad det är man vill säga. Inget mord har begåtts i Sverige av jihadister eller vänsterextremister, skriver debattörerna, och är uppenbarligen ute efter att relativisera hoten från just de miljöerna.

Menar de då att vi i fortsättningen ska strunta i att bekämpa jihadism och vänsterextremism? Tja, när det gäller vänsterextremt våld är det faktiskt inte en helt unik uppfattning att det trots allt ändå har något gott med sig, till skillnad från det andra politiska våldet. Men det är så klart ett misstag.

För flera år sedan granskade jag en händelse som hade kunnat få katastrofala följder. Två unga män hade placerat en fullt funktionsduglig brandbomb ovanför innertaket till en fullsatt McDonald´srestaurang. I ett pressmeddelande hade de skrivit att meningen var att döda och skada så många som möjligt i kampen mot kapitalismen. Endast lyckliga omständigheter gjorde att den tidsinställda bomben inte detonerade som det var tänkt.

I dag är det inte många som minns det misslyckade attentatsförsöket. Men om utgången hade varit en annan med till exempel ett antal döda barn så hade Sverige också haft en helt annan kollektiv erfarenhet av vänsterextrem terror än vad vi har idag.

Samma sak om Taimour Abdulwahab hade lyckats med sitt uppsåt att ta så många människor som möjligt med sig i döden den där vinterdagen på Drottninggatan i Stockholm 2010. Hur hade debattörerna i Aftonbladet hanterat mordstatistiken då?

Jag minns för några år sedan hur en tabell från Europol blev viral på sociala medier. Tabellen visade att antalet islamistiska attacker under ett par år utgjorde en väldigt liten del av det totala antalet terrorattacker i Europa. Istället dominerade attacker från nationella separatister på Korsika och i Baskien.

Budskapet som människor ville förmedla genom att dela tabellen var att samhället omotiverat blåste upp hotet från jihadismen. Men det fanns flera problem med statistiken. Ett av dem var att den blandade äpplen och päron. Ett annat att den inte omfattade ett par av de mest dödliga attentat som Europa haft de senaste åren, de jihadistiskt färgade attentaten i Madrid och London, med närmare 250 döda och 3 000 skadade.

Att jihadismen bevisligen utgör ett väldigt konkret och påtagligt hot i Europa spelar ingen roll för dem som har ett annat budskap att förmedla.

Alla ideologiska miljöer som uppmuntrar våld och där det florerar en hatisk retorik riktad mot vissa grupper eller företeelser kan få en del människor att skrida till handling, och ibland är det bara tillfälligheter som avgör om någon dör eller skadas.

Vilken av de olika ideologierna eller rörelserna som vi kommer att prata mest om i morgon eller om tio år vet vi inte idag. Men det dummaste vi kan göra om vi vill förhindra terrorism i framtiden är att göra som debattörerna i Aftonbladet, tona ner allvaret i vissa våldsamma miljöer med hjälp av tveksam statistik. I det här arbetet krävs det tvärtom ett helhetsgrepp.

Magnus Sandelin

Journalist och författare

(Texten har tidigare publicerats på hans blogg.)