Intressant debatt, klumpigt ordval
Knappt hann den nya socialdemokratiska kandidaten till att bli oppositionsråd i Stockholms stadshus efter Carin Jämtin att presenteras, förrän ett uttalande om att ”Vi ska inte slussa ut massor av arbetslösa ungdomar till skitjobb” väckt uppmärksamhet. Karin Wanngård, som hon heter, har även preciserat sig
om att ”skitjobb” kan vara ”att vara säljare och arbeta på provision”.
Än en gång saboterar en ledande företrädare för socialdemokratin i Stockholm vad som skulle kunna bli en intressant debatt, genom klumpiga ordval. Vi minns väl alla butlerförslaget från Ilija Batljan och Carin Jämtin i valrörelsen? Vad färre minns är att den debattartikel där detta framfördes egentligen gick ut på att entreprenörer som kunde erbjuda tjänster som sparar tid åt resenärerna skulle ges företräde och bjudas in att verka i och kring SL:s lokaler. Inte speciellt kontroversiellt. Rent av en rätt god idé. Men allt
framställdes som fånigt på grund av exemplet ”butlerliknande tjänster i kollektivtrafiken”.
Man skulle kunna tycka att Stockholmssossarna lärt sig något av detta. Men tyvärr lär vi nu inte få någon diskussion om arbetsmiljö, villkor och löner för unga och andra som vill in på arbetsmarknaden, vilket antagligen var vad Wanngård var ute efter. I stället blir det en meta-debatt om vad som menas med ”skitjobb”. Det är olyckligt och dumt.
I själva sakfrågan skickar dessutom Karin Wanngård väldigt märkliga signaler. Det är ingen tvekan om att det finns många arbetsgivare som utnyttjar unga. LO driver sedan flera år Fackets hjälptelefon, dit
bland annat sommarjobbare och extraanställda kan ringa eller mejla och ställa frågor om löner och arbetsvillkor. De kan vittna om att ungdomar inte sällan luras till att jobba på prov utan lön. Men det är
inte jobben det är fel på – det är arbetsgivarna.
Socialdemokratin har inte råd att slira på jobbfrågan. Och särskilt inte i Stockholm. Jobb är aldrig en skitsak.