Styr oss mot mitten, Håkan
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-13 | Publicerad 2011-03-11
Widar Andersson: Juholt och Jämtin måste bryta partiets osunda fixering vid Nya Moderaterna
Socialdemokraternas nästa partiledare heter förmodligen Håkan Juholt. Valberedningen var enig. Det tyder på att alla motkandidater har sträckt vapen. Synd på ett sätt. En öppen votering hade nog varit hälsosammare i långa loppet. Men det är som det är.
Jag trodde själv på Mikael Damberg. Andra trodde på Thomas Östros. Ingen av dem hade tillräckligt stöd. Juholt dök upp så pass sent i processen att knappt någon hann börja tro på honom innan han stod på Sveavägen med blommor i famnen.
Exakt hur det gick till vet jag inte. Men jag anar Göran Johanssons ande bakom processen. Göteborgs Johansson såg hur allt höll på att gå fullständigt i baklås. Han hade ingen lust att bli hågkommen som ledamot i en havererad valberedning. Därför detta överraskande slut på en lång och plågsam resa.
Carin Jämtin blir partisekreterare. Oron för att valberedningen skulle bygga in falangrepresentation i sitt förslag kan läggas på hyllan. Juholt och Jämtin är två erfarna och kloka socialdemokrater i partiets mittfåra.
Hundramiljonerkronorsfrågan är nu om den ledarduo som samlat majoritet bland det försvagade S-partiets distriktsledare också kan dra väljare och nytt liv till socialdemokratin.
Håkan Juholt kommer hur som helst att höras och synas i politiken. Hans bana har hittills kantats av frispråkighet, tillgänglighet och självständighet. Juholts karriärplanering – om det nu finns någon sådan – har mer byggt på flitigt resande och talande i partiorganisationen än på överdriven anpassning till partiets makthavare. Han må vara närmast helt okänd för allmänheten men bland de partiaktiva är han en känd och uppskattad person.
Som talare är han dråplig och rabulistisk. En del av hans frifräsiga uttalanden kommer förmodligen att hinna ifatt honom nu. Men det är ett övergående problem. Den nya partiledaren har betydligt svårare saker att ta itu med här framöver.
Socialdemokratin upplever en svår tid i allmänhet. De senaste månaderna har varit synnerligt besvärliga. Partiets ledarlöshet, lealöshet och intrigerande har visats upp inför öppen ridå. Nu finns i alla fall en ledarduo på plats som vill leda partiet. Det är vackert så. Återstår att steg för steg snickra ihop en politik och en framtoning som framstår i bättre dager för väljarna än vad den gjort de senaste fem, sex åren.
Det mest avgörande är att Håkan Juholt och Carin Jämtin förmår att frigöra partiet från sin osunda bindning till de Nya Moderaterna. Det fanns en tid när Moderaterna var fullkomligt ovalbara i breda väljargrupper. Moderaterna var av princip mot allt som S var för. Budskapet var att socialism och elände var allt väljarna kunde vänta sig från S. Eftersom S var populärt på den tiden så pressades Moderaterna ut i de högertrakter där väldigt få väljare bor.
Sedan Moderaterna reformerade sig och tog hand om den politiska taktpinnen så har jag sett tendenser till gammelmoderatbeteende hos många sossar. Moderaterna har beskrivits som iskalla och välfärdsätande högerliberaler. Väljarna har sett något annat. S har pressats bort från väljartäta kvarter.
Vi får se vart det bär i väg nu. Det är långt till nästa val. Jag tillhör dem som har en klockartro på förnuftet hos Socialdemokraterna.
Juholt och Jämtin är förnuftiga personer.
Hoppas att de vill, får och kan föra en förnuftig politik.
Widar Andersson