Fördomar frodas när politiker håller käft
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-10-01
Den centerpartistiska landstingspolitikern i Västerås, Barbro Larsson, konstaterade nyligen på ett sammanträde i fullmäktige att det inte finns några fattiga barn i Sverige. Hon är inte ensam att tycka så bland politiker. Väldigt många politiker men också andra blir förbannade när vi talar om fattigdom i Sverige. De lever i tron om att allt är som förr, ett välfärdssamhälle där ingen svälter och där solidariteten genomsyrar politiken.
Att många politiker blundar för fattigdomen är att de lever så långt från verkligheten och att de inte erkänner politikens misslyckande. Klyftorna har ökat i Sverige sedan 1990-talet. Fattigdomen är socialdemokraternas, regeringens och riksdagens ansvar. Men det är enklare att skylla fattigdom på enskilda individer än att idka självkritik.
När politikerna inte tar ansvar frodas fördomarna. Varför ska invandrare få när vi inte får, är en vanlig fråga. Många som känner sig trampade på i välfärdssamhället, oavsett om de är pensionärer, arbetslösa eller bara anser att välfärden är för dålig, hittar en flykting eller invandrare att skylla sitt elände på. Det är märkligt att så många tycks tro att kostnaderna för invandrarpolitiken alltid tas från pensionärernas pengar, eller av de arbetslösas pengar. Så är det givetvis inte! Invandrare har inga särskilda gräddfiler, de prövas lika hårt som alla andra och de kan dessutom inte språket. Men när politikerna håller käft om sanningen uppkommer skrönor som populistiska partier gärna bygger sin politik på.
Vi är inte så bra som vi tror i Sverige. Vi har ingen anledning att slå oss för bröstet och tala föraktfullt om USA och andra västländer där fattigdomen breder ut sig och demokratin fungerar illa.
Fattigsverige behöver synliggöras och bekämpas. Folk som lever på bidrag har hamnat i ett fängelse där byråkrater bestämmer över deras liv. De kan inte påverka sin egen situation. Utan inflytande och utan pengar hamnar de i en nedåtgående spiral. Det räcker med att inte kunna betala hyran en månad eller två för att bli vräkt. Det behöver inte gå länge förrän Vattenfall stänger av elen. Socialen har alltid en paragraf till hands som säger att du måste ta ditt eget ansvar.
Det rasar in reaktioner till Aftonbladet, människor som i frustration tvingas erkänna att de är Sveriges fattiga. Människor som inte ser någon utväg, som förtvivlat ropar på hjälp.
Vem bryr sig? Politikerna tror som bekant att det är medelklassen som hjälper dem att vinna valet. Därför har alla partier skatteåterbäring och reformer till alla som redan har.