Juholts politik är att vela
Jonas Morian: Hanteringen av Libyeninsatsen direkt ovärdig
Olof Palme yttrade 1964 de bevingade orden om att politik är att vilja. Nästan femtio år senare verkar hans sentida efterträdare Håkan Juholts uppfattning om politik snarare handla om att vela.
Det är hårda ord, men hanteringen av den svenska Libyeninsatsen är faktiskt direkt ovärdig. Dagens uppgörelse mellan regeringen, socialdemokraterna och miljöpartiet är därför väldigt välkommen. Äntligen kan det bli ett slut på de socialdemokratiska krumbukterna i den här frågan.
I själva sakfrågan hade s förmodligen vunnit betydligt mer respekt om man tidigt slagit fast att man möjligen hade utformat beslutet om flygspaning i Libyen något annorlunda om det varit en socialdemokratisk regering, men att i det här läget var viktigt att sluta upp bakom riksdagsmajoritetens linje.
Håkan Juholt valdes till partiledare med det tydliga mandatet att ena en splittrad och i skoskaften nedslagen socialdemokrati. Detta har han hittills lyckats hyfsat med. Men rimligen låg det också i uppdraget att bedriva ett vettigt oppositionsarbete och att lägga grunden för ett regeringsskifte 2014. Där har han fortfarande en hel del att bevisa. De många motstridiga beskeden i Libyenfrågan har nog fått många att undra vad Juholt egentligen vill.
En ledare måste kunna sätta ned foten och peka ut en riktning. Det vi nu kunnat se liknar mer steppdans med inslag av flugviftning.