Att ha sex utan ”ja” blir äntligen ett nej
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2016-04-22
Debattörerna: En sexbrottslag som kräver våld, hot om våld eller särskilt utsatt situation är fullkomligt förlegat
DEBATT. Nu har Mari Heidenborg presenterat huvudpunkterna i förslaget från utredningen av sexualbrottslagstiftningen, som Heidenborg ansvarat för sedan 2014.
Förslaget är tydligt - Sverige ska ha en samtyckesbaserad sexualbrottslag, införa ansvar för oaktsamhet och använda en ny brottsrubricering.
Mycket positivt och inte en dag för tidigt!
Som alltid när sexualbrottslag diskuteras låter sig inte debatten och motståndarna vänta på sig. I såväl Aftonbladet (Oisin Cantwell, 19 april) som på DN:s ledarsida 20 april vädras skepsis och misstro till utredarnas förslag.
Det är inga nya argument som presenteras från de som krampaktigt håller kvar vid sitt motstånd mot en modern sexualbrottslagstiftning. Så låt oss nu en gång för alla reda ut dessa välanvända och förlegade motargument, förtydliga vad detta lagförslag kommer att innebära och varför det är ett viktigt och nödvändigt steg mot en samtyckeskultur.
”Det kommer inte leda till någon förändring”
Att ha en sexualbrottslagstiftning som den ser ut i dag där det krävs våld, hot om våld eller att du befunnit dig i en särskilt utsatt situation för att det ska vara ett straffbart övergrepp är fullkomligt förlegat. Det stammar från en tid då kvinnor inte antogs ha någon egen sexualitet. Vad hon ville eller inte ville var en icke-fråga.
Med en sexualbrottslag som bygger på frivilligt deltagande blir det ett brott att utföra sexuella handlingar mot någon som inte uttryckt att den vill var med om detta.
En sådan lagändring signalerar tydligt att det krävs ömsesidighet och samtycke för att ha sex med någon. Allt förutom ja är nej. Detta värnar om den sexuella och kroppsliga integriteten och kommer att ha en normerande effekt på attityder och föreställningar.
Hand i hand med lagändringarna krävs medvetna satsningar och resurser på exempelvis utbildning och kompentenshöjande insatser för att uppnå en bred norm- och attitydförändring. Här är en samtyckesbaserad sexualbrottslagstiftning helt och hållet nödvändig som grund. Så har det gått till i andra länder, med goda resultat.
”Ord kommer stå mot ord och riskera omvänd bevisbörda”
Sexualbrottmål är väldigt komplexa och som ofta poängterat finns det sällan vittnen, vilket betyder att ord kommer att stå mot ord. Så är det idag, och så kommer det att vara efter en lagändring.
Men argument om svår bevisföring har vi sett tidigare i historien, bland annat vid införandet av lag mot barnaga. I dag anser vi det självklart att våld mot barn ska vara ett brott. Det motståndarna då som nu förbiser är frågan: Ska det vara lagligt att utföra grovt skadegörande handlingar mot någon annan för att det kan bli svårt att bevisa i rätten?
Självklart inte.
Bevisbördan i brottsmål ligger alltid på åklagaren, vilket det förstås kommer att göra även efter en lagändring. En sexualbrottslag som baseras på frivilligt deltagande kommer inte förändra detta. Den kommer inte heller att leda till att icke skyldiga personer döms. För alla domar i brottsmål för fällande dom gäller att det ska vara ”ställt utom rimligt tvivel” att en person gjort sig skyldig till brott. Detta gäller så länge inte våra åklagare, försvarare och domare slutar sköta sitt jobb, vilket vi inte ser som ett särskilt troligt scenario.
”En lagändring kommer inte att leda till fler fällande domar”
I de huvudpunkter som Heidenborgs utredning presenterat finns ett så kallat oaktsamhetsrekvisit. I dag kräver sexualbrottslagen uppsåt för straffansvar. Med uppsåt behöver en tilltalad inte fullt ut ta ansvar för sina handlingar utan kan bli friad på grunder som att inte ha förstått att offret sov, var medvetslös, var redlöst berusad och så vidare.
Den här typen av friande domar har vi sett allt för många gånger. Men med ett oaktsamhetsrekvisit ställs krav på den som vill ha sex. Vilket är helt och hållet rimligt.
Det räcker för straffansvar att du borde ha förstått situationen eller borde ha förvissat dig om att någon annan gett sitt samtycke till sex. Detta utvidgar ansvaret och kan leda till fler fällande domar.
”Det kommer att leda till mer fokus på offret i rättssalen”
En annan missriktad ”omsorg” som motståndare gärna använder som argument är att denna lagändring kommer leda till att mer fokus läggs på offret i rättsalen. Det finns ingen anledning att räkna med det och lagändringen är nödvändig, enligt utredningen.
Med en sexualbrottslagstiftning som bygger på frivillighet och oaktsamhet kommer det däremot att bli nödvändigt att i rättssalen ställa frågor till den tilltalade hur den försäkrade sig om att den andre ville ha sex. Relevanta frågor om målsägandes agerande kommer också ställas.
Den viktiga skillnaden blir att målsägande inte ska behöva förklara hur den gjort motstånd, utan den tilltalade behöver svara på hur den försäkrade sig om att samtycke uttryckts.
Frågan om Sverige ska ha en samtyckesbaserad sexualbrottslagstiftning eller inte är långt i från ny. Parallellt med samhällsdebatten som har pågått i åratal har frågan utretts vid ett flertalet tillfällen tidigare. Även den närmast föregående, av Alliansregeringen tillsatta utredningen, liksom en skuggutredning på initiativ av Miljöpartiet, föreslog att Sverige ska ha en samtyckesbaserad sexualbrottslagstiftning.
Att kalla den opinionsbildning som skapats kring denna fråga för ”populism”, som motståndarna gjort, är inte bara att nedvärdera de tidigare oberoende utredningarna utan även att nedvärda alla de som i ett demokratiskt samhälle uttrycker krav på en rättstrygg sexualbrottslagstiftning.
Det är hög tid att sex utan samtycke görs olagligt. Sexualbrottskommittén med alla riksdagspartier representerade anser det, opinionen har länge krävt det och allt fler politiker och makthavare börjar äntligen uttrycka det.
Detta är ett viktigt steg i utvecklingen mot ett mer jämställt, demokratiskt och rättstryggt samhälle.
Anna Thomasson, ordförande FATTA
Madeleine Leijonhufvud, professor emerita straffrätt
Häng med i debatten – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.