Svenska Akademiens motivering – ett skämt för alla latinamerikaner
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-10-07
America Vera-Zavala: Vargas Llosa – en bitter antidemokrat som stödjer kuppförsök, hur tänker Akademien?
Mario Vargas Llosa har fått Nobelpriset i litteratur. Varför nu?
Han var tippad som favorit under några år, och många såg det som att det var Gabriel Garcia Marquez som gick segrande ur den litterära striden när han tilldelas Nobelpriset 1982. Vargas Llosa hör till den våg av nya unga litterärt radikala författare som kom ut på 1960-talet och kallas den latinamerikanska boomen.
De senaste åren har Vargas Llosa producerat fler uppseendeväckande uttalanden och tvivelaktiga politiska essäer än litteratur. Han var nyliberal på 90-talet, men det anmärkningsvärda är att han fortfarande är det nu, i en tid då nyliberalismen som idé är död.
Alla högerkandidater på den Latinamerikanska kontinenten, oavsett hur smutsiga de är av korruption, kan räkna med Vargas Llosa som stöd. Senast jag noterade hur han generöst delade med sig av sin fallande stjärna var när han åkte till Chile för att stödja Piñera, den första rena högerkandidaten att bli vald sedan Pinochets militärdiktatur.
Det är pinsamt att läsa hur han talar illa om Argentinas president och hans svepande okunniga uttalanden om länder som han inte längre känner till. Att Svenska Akademin tilldelat honom priset med bland annat motiveringen ”för hans kartläggning av maktens strukturer” kommer ljuda som ett skämt bland många latinamerikaner såväl här som där.
Hans politiska impotens började när att han ställde upp i presidentvalet i Peru 1990. Självsäker och överlägsen var han närmast säker på att vinna över en okänd, enkel japanättling. Men Fujimori vann och Vargas Llosa förlorade.
Inte heller fick han Nobelpriset och impotensen och bitterheten ökade och den politiska kompassen blev mindre analytisk och mer enkelt hämndinriktad. Mario Vargas Llosas stöd till kuppförsök i Latinamerika de senaste åren gör också att han numera sällar sig till anti-demokraternas läger. Så nära var han botten innan Svenska Akademien räddade honom.
En författare kan inte enbart bedömas utifrån sina politiska ställningstaganden. Tant Julia och författaren är och förblir en av mina favoritböcker. Men det går inte heller att helt bortse från en författares politiska åsikter, speciellt inte när de är så grova som i Vargas Llosas fall. Hur tänkte Akademien?
Varför nu? Varför nu välja en impotent politiker som en gång i tiden var en stor författare?
Varför nu, bara dagar efter försöket till militärkupp i Ecuador? Nu när det händer så mycket intressant, levande i Latinamerika?
Det talades om en poet som Nobelpristagare. De kanske tog fel på Vargas Llosa och Eduardo Galeano.
America Vera-Zavala
dramatiker, vars mamma är från Peru