Gör upp med myten om svenska maffian

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2013-12-19 | Publicerad 2013-12-13

Debattören: Skattebetalarna luras finansiera verksamheter som inte behövs

”Den organiserade brottsligheten är ein Mädchen für alles, d.v.s. den kan användas till vad som helst. Det är fantastiskt vilka föreställningar som förs fram. Den norske kriminologen Nils Christie liknar den vid gamla tiders troll - den är bra att skrämma barn med.”

Professor Henrik Tham, Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet.

***

När vi slår oss för bröstet och kritiserar de regimer vi anser vara förtryckande och odemokratiska, är det inte sällan behandlingen av dessa länders press och media som hamnar i fokus. Vi pekar med hela handen mot vår egen fria och obundna journalistkår som ett föredöme.

Svenska medier är kanske den mest betydelsefulla väktaren av alla lagstiftade rättssäkerhetsgarantier. Det faktum att vi saknar författningsdomstolar i vårt land anses allmänt bero på den svenska yttrandefriheten och mediers fria roll att granska och kritisera. Det finns lysande exempel på missförhållanden som lyfts i media och därefter lett till förändring och förbättring. Men i ett avseende tycks medier tappat kontrollen - vid skildringen av det som påstås vara den organiserade brottsligheten och den svenska maffian.

I en nyligen publicerad artikel skildrar jag hur medier fram­ställer det man har valt att kalla maffian i Sverige. Det finns skäl att starkt ifrågasätta bilden som ges och samtidigt anledning att fråga sig varför landets organiserade brottslighet beskrivs på det sätt den görs. Det förekommer enskilda kriminella i Sverige som gemensamt och i samförstånd begår brott - det som tidigare alltid kallats ligor. De senaste årens utveckling har lett till att dessa ligor genom Rikspolisstyrelsens försorg har upphöjts till att i stället kallas organiserad brottslighet. Genom att använda begrepp som organiserad brottslighet och maffia har anslagen för bekämpning av tidigare ligor rusat i höjden. Kriminalvården beslöt tidigt att slå mynt av den semantiska förändringen och slet åt sig miljard­er i anslag för att klara av att hålla den nya maffian säkert inlåst.

Kriminaljournalistikens granskande roll av polis, åklagare och kriminalvård har satts ur spel sedan man valt att övertygas om bilden av den organiserade brottsligheten som målats upp av anslagspopulister vid de rättsvårdande myndigheterna. En föreställningsvärld som på goda grunder kan sägas ha kostat svenska skattebetalare mångmiljardbelopp. Därutöver finns en än mer besvärande omständighet - den omedelbara beroendeställning som etablerats mellan journalister och polis/åklagare som uppgiftslämnare. Förhållanden som i vissa fall är så nära att de i rättssammanhang skulle beskrivas som jäv. Även svensk kvällspress lever i hög utsträckning på skildringar som baseras på att polisutredningar läcker.

Sanningen om den organiserade brottsligheten och om de som pekats ut som tillhörande den svenska maffian är en helt annan. Få personer är sämre organiserade än just denna grupp. Allt tal om en svensk maffia är en cynisk rovdrift på allmänhetens okunskap och fascination inför brott, straff och det okända. Jag vet vad jag talar om efter flera år på landets nybyggda superfängelser.

Det är en sak att bli omskriven med anledning av de brott man dömts för och en helt annan att anklagas för att vara en maffiamedlem. Vid ansatsen maffia krävs att de journalister som skriver har ordentligt på fötterna. Då räcker det inte att komma dragande med ostyrkta uppgifter som lämnats under bordet av åklagare eller polis. Det är dags att utrota de myter om den organiserade brottsligheten som håller upplagesiffror uppe och lurar svenska skattebetalare att finansiera verksamheter som inte behövs.

Torgny Jönsson

Den här texten går inte längre att kommentera

Vi har rundat av diskussionen. Tidigare inlägg går dessvärre inte att se, en tekniskt brist vi är medvetna om. /Redaktionen