Vi utreder inte längre brott, vi lägger ner

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2016-03-09

Polisinspektör: Allt handlar om att spara pengar

DEBATT. 2008 var ett mörkt år i svensk polishistoria. Försämrade arbetstidsavtal och arbetsvillkor för den enskilde polisen. Betydligt mer jobb för mindre pengar och på det en löneutveckling som går bakåt. Förhandlingarna mellan polisförbundet och arbetsgivaren har konsekvent slutat med ännu större förluster och besvikelser än tidigare år. Där började nedbrytningen av en seriös, driven och kompetent yrkeskår där tröttheten och frustrationen är en del av vardagen och tar allt mer plats.

Det är en unken uppgivenhet som präglar stämningen inom svensk polis i dag. Trots detta kämpar varje enskild polis dag som natt, helg som storhelg, dygnet runt för att upprätthålla lag och ordning, trygghet och säkerhet för den enda värdiga uppdragsgivare svensk polis har, nämligen svenska folket.

Det påstås att det aldrig funnits så många poliser som i dag. Säger vem? Jo våra politiker! Vilken värld lever de i? Har de tagit den ökade folkmängden i åtanke, parallellt med komplexiteten, karaktären och mängden av jobb? Omöjligt.

Vi har aldrig varit så få poliser som vi är i dag och det märks tydligt.

Vi utreder inte längre brott, vi lägger ner. Vi arbetar inte längre förebyggande för att omorganisationen slagit sönder alla specialgrupper som tidigare jobbade med trafik, spaning, ungdomar och narkotika. När ser vi dess konsekvenser och vem kommer då att hängas?

Ställ INTE den enskilde polisen till svars, den enskilde polisen lagar efter läge och försöker släcka alla orimliga bränder som makthavarna skapat! Professionaliteten och yrkesstoltheten får sig en törn varje gång vi känner att resurserna inte är behovs- eller verklighetsanpassade och vi inte kan på ett värdigt sätt genomföra vårt uppdrag.

Hur länge skall detta skämt pågå? Hur många poliser måste tvingas säga upp sig innan polisens usla arbetsgivare börjar fatta? Hur många medborgare måste få sina förundersökningar nedlagda? Hur många liv skall gå till spillo?

Hur långt har våra makthavare tänkt ta detta “experiment”? Detta kostsamma och smärtsamma sätt att driva en av världens bästa polisorganisationer i fördärvet. Tänk om alla visste vidden av vad våra politiker och polisledning håller på att göra med svensk polis! Effekterna kommer att visa sig med tiden och på vägen offras medborgarnas trygghet, säkerhet, liv och hälsa!

När vi trodde att det inte kunde bli värre så påbörjades den största omorganisationen inom svensk polis. Dan Eliasson tillsattes som Rikspolischef och där börjar den riktiga mardrömmen där ekonomiska besparingar är prio ett.

Allt handlar om att spara pengar medan verksamheten skriker efter samma medel. Medel att bedriva ett rättssäkert polisarbete och medel att få polisen att stanna kvar och bli långlivade på sina positioner.

I dag är det generaldirektörer, politiker, civilanställda, HR-folk och ekonomer som styr polisverksamheten helt utan polisiär kunskap eller insikt. I en färsk undersökning uppgav 0 procent av poliserna att omorganisationen har gett en mer effektiv polis. 8 av 10 poliser överväger att sluta.

De signaler som polisens arbetsgivare ger i detta krisläge är total ignorans. De fortsätter att slå dövörat till. De fortsätter att ignorera polisens kompetens och erfarenhet. De fortsätter förneka polisen en rimlig grundlön och en värdig löneutveckling, De anställer allt mer civila resurser för att utreda brott och leda insatser på ledningsnivå. De ger civilanställda bättre lön än en utbildad polis med många års yrkeserfarenhet. De uppmanar andra myndigheter att inte anställa poliser, eller åtminstone inte ge polisen mer i lön än vad polisen ger. Och vi som trodde att 2008 var det mörkaste året inom svensk polis! Vi tänker om.

Å handen på hjärtat Dan Eliasson och våra politiska makthavare. Hur många av er såg oss, hundratals manifesterande poliser, ståendes i decemberregnet, i mörkret, med tejpade munnar tvärs över gatan från Stadshuset och Nobelfesten? Ni såg, ni valde som vanligt att ignorera, vända kinden emot, att gå obemärkt förbi in i värmen, in i er verklighet.

Kvar stod hundratals frustrerande och uppgivna tjänare av folket. Som vanligt, osedda av sin arbetsgivare.

Lisa Reventberg

Polisinspektör

Stockholm

Häng med i debatten – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.