Lagbrott behövs för att stoppa vapenexporten

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-04-21

Debattörerna: Därför bröt vi oss in på Bofors

Idag ställs vi inför Svea hovrätt åtalade för grov skadegörelse. Även om vi villigt erkänner att vi gick in på Saab Bofors Dynamics i Eskilstuna och oskadliggjorde fjorton granatgevär anser vi att rätten bör frikänna oss. Den svenska vapenexporten har rusat i höjden och riksdagens egna riktlinjer följs inte. Vi avrustade vapen för att politikerna inte tar sitt ansvar.

Aldrig förr har Sverige skeppat ut så mycket vapen som vi gör idag. Från 2001 har vapenexporten ökat med över 400 procent. Räknat per person är Sverige näst största vapenexportören i hela världen. Vi exporterar till både demokratier och diktaturer, till länder i krig och länder i fred, till rika länder och till nationer där miljoner människor går och lägger sig hungriga varje kväll. Sverige upprustar världen, ett faktum som står i stark kontrast till den spridda bilden av Sverige som en fredsnation.

Många politiker framhäver ofta att Sverige har ett av världens mest strikta regelverk för vapenexport. Detta kan mycket väl stämma, på pappret. I realiteten är regelverket som lös ammunition, det låter respektingivande men har ingen verkan. Enligt riktlinjerna är respekt för mänskliga rättigheter ett centralt villkor för att tillstånd för vapenexport ska beviljas. Men förra året exporterade vi vapen till Saudiarabien, ett land där man stenar kvinnor som anklagas för utomäktenskapligt sex. På tredjeplats över de länder som vi exporterade mest krigsmateriel till under 2009 finns Pakistan, ett land där tortyr sker rutinmässigt på polisstationer. Men det är inte bara exporten till djupt odemokratiska stater som är ett människorättsproblem. USA bedriver ett krig i Irak som har tagit över en halv miljon liv. En inblick i hur detta kan ske fick vi den 5 april i år genom Wikileaks; en video som visar hur amerikanska soldater i Irak 2007 oprovocerat skjöt ihjäl 11 irakier, inklusive två Reuters-anställda.

Fredsrörelsen har jobbat i årtionden för att stoppa den svenska vapenexporten, genom politiker-uppvaktningar, demonstrationer, debattartiklar, namninsamlingar och möten med vapenindustrin och myndigheter. Det antimilitaristiska nätverket Ofog, där vi själva är aktiva, använder också dessa metoder. Men vi anser att situationen är så pass allvarlig, att vi utöver dessa påverkanssätt också konkret behöver ingripa och avrusta vapen för att rädda liv, även när detta innebär lagbrott.

Därför tog vi, undertecknade, oss in på Saab Bofors Dynamics vapenfabrik i Eskilstuna i oktober 2008. Där hamrade och rispade vi på fjorton granatgevär av modellen Carl Gustaf, satte oss ner på fabriksgolvet, ringde därefter polisen och väntade. När de anlände med höjda pistoler bjöd vi dem på choklad för att visa att vi inte hade något emot dem, utan att vi endast var motståndare till produktionen på vapenfabriken. För avrustningsaktionen blev vi dömda till fyra månader i fängelse, vilket prövas i dagens rättegång i Svea hovrätt. Vi försvaras av advokat Claes Borgström (före detta Jämställdhetsombudsman).

Vi är inte ensamma i vårt motstånd mot vapenexporten. I en opinionsundersökning som gjordes förra året av Demoskop säger 55 procent av svenskarna att det inte ska vara tillåtet att skicka vapen till andra länder. Bara 37 procent är för svensk vapenexport. Så många som 92 procent tycker inte att vi ska tillåta vapenexport till länder där det sker allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter. Ändå sker detta kontinuerligt och varje år accepteras vapenexporten av en majoritet av riksdagen. Det finns alltså en stor klyfta mellan folkviljan och våra politikers beslut.

Historien visar att stora positiva förändringar kan genomföras. Denna förändring sker inte automatiskt, utan genom att människor bestämmer sig för att de vill förändra. Därför hoppas vi att fler vill aktivera sig i rörelsen mot vapenexport, i stort och smått. Vi har alla ett ansvar att påverka vår gemensamma politik i en mer fredlig inriktning och stoppa vapenexporten genom konkret avrustning. Det borde inte vara brottsligt att oskadligöra vapen innan de når krigshärdar och diktaturer. Däremot borde det vara ett brott att sätta vapen i händerna på diktaturer och vara en del av angreppskrig genom vapenförsäljning. Detta kommer vi att hävda i Svea hovrätt idag.

Anna Andersson

Webbutvecklare, Göteborg

Martin Smedjeback

Ickevåldsutbildare, Mjölby