Varför talar inte PRO om fattigpensionärer?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-09-22
PRO har kongress. Det är sista dagen i dag. Deras stora nummer i politiken nuförtiden är att pensionärerna precis som vi är i arbete ska ha skattesänkningar. De sätter press på regeringen och får stöd av Mona Sahlin när de kräver rättvisa skatter.
Tänk vad Sverige har förändrats. Under folkhemsbygget blev de gamla för första gången av en regering behandlade med värdighet. De fick pensioner, det byggdes ålderdomshem, de fick omsorg genom statens försorg. På 70- och 80-talet var pensionärerna en stark grupp i samhället.
Det var de som hade byggt landet, de ställde krav och var en politisk maktfaktor. Under krisåren på 90-talet rationaliserades pensionärerna bort. Politikerna tyckte att de var kravmaskiner och ungdomsförbunden krävde att det var deras tur och förfasade sig över alla 40-talister som fått allt.
Vi fick generationskrig och en kamp om samhällets resurser. Att vara gammal blev något fult.
I dag känner många gamla sig satta på undantag. Många är ensamma, fattiga och får inte den vård och omsorg de behöver. Hur många gånger har vi inte läst i tidningen att en gammal människa glömdes bort på akuten och dog.
Är du fattigpensionär har du inget välfärdssamhälle. Varför talar inte PRO om det?