IPRED-debatten: Moral eller rättssäkerhet?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-11-27
Bloggaren Emma: Debatten är ohederlig
Moral är subjektivt och det blir väldigt tydligt i IPRED-debatten. Dessvärre slösas det mängder av energi på att diskutera moralen hos fildelare – när ämnet egentligen är IPRED; en lag som monterar ner rättssäkerhet. En lag som drabbar alla över hela linjen, oavsett om de så äger en dator eller inte.
Man ska inte tillgodogöra sig kultur utan att betala först, anses det. Att den genomsnittlige fildelaren betalar i efterhand, och på många olika sätt, är ovidkommande. Grundargumentet är att det är omoraliskt att se eller lyssna på något utan att ha betalat för det.
Om man bortser från hur mediabruset tillhandahåller en lavin av fria, tillgängliga kulturyttringar, inte minst via tv, radio och tidningar, så är själva argumentet svårt att angripa. 2 miljoner svenskar fildelar, enligt uppgift från The Pirate Bay. Dessa två miljoner människor saknar en grundläggande värdering, som är viktig, menar motståndare till fildelning. Viktigare än svensk rättssäkerhet till och med.
Sakligheten i argumenten är min, för övrigt. När synpunkter förs fram åtföljs de av allsköns oförskämdheter generellt sett. För det som skrivits mot fildelningskulturen, är renodlad icke-argumentering medelst härskartekniker.
Som motståndare till IPRED-lagen, vars rättsosäkra element gör att både fildelningsmotståndare och vurmare av detsamma kan göra gemensam sak och protestera, blir man anklagad för att vilja legalisera stöld. Man är allmänt omoralisk, tjuvaktig och inte minst hatisk, som protesterar.
Härom dagen beskrev Jan Guillou fildelare som förslagna och kriminella, och bemötte sedermera sakargument i en chatt med överlägset tilltal och icke-svar. Motståndare till IPRED-lagen är nödvändigtvis inte för legaliserad icke-kommersiell fildelning, eller ens intresserade av att reformera upphovsrätten, men det struntas i.
Det är ett ohederligt sätt att debattera. Att klistra på motståndarsidan egenskaper och brister de inte innehar för att driva hem en poäng, är inte särskilt moraliskt försvarbart.
Beatrice Ask kallade de över 50 000 personer som protesterar mot IPRED via Facebook, för ett högljutt fåtal. Guillou gjorde detsamma. Var den numerära gränsen går för att dessa båda kan tänka sig lyssna på sakargument och respektera det som sägs, är okänt.
Det är lätt att få intryck av att även om det vore hundratusentals, skulle de anses vara "ett fåtal" som därmed kan avfärdas. Återigen verkar det inte särskilt moraliskt föredömligt att slå dövörat till sakargument, oavsett antal.
Det vore klädsamt att även lyfta upp diskussionen om IPRED-lagen på moralnivå. Det saknas både karaktär och ryggrad i debatten hos förespråkarna för lagen; egenskaper som oftast inte kopplas samman med moraliskt högre stående värderingar.
Renodlad utpressning av en och annan fildelare, flera oskyldigt anklagade och till och med ett fall där en avliden farmor anklagats för upphovsrättsintrång, sker i andra länder där denna form av fildelarjakt implementerats.
Vi har facit, vi har sett hur det fungerat utomlands, och det duger inte att gissa eller spekulera om hur det "skulle kunna" fungera, när vi redan vet med säkerhet vad som kommer att inträffa.
Om de som drar in villospår i debatten angående IPRED-lagen, inser att de samtidigt tar ställning för ett rättsosäkert samhälle är osäkert. De flesta av oss tolkar det så. Har man i det här sammanhanget luftat sitt missnöje angående fildelare, verkar de tycka att det är en bra idé att införa rättsosäkerhet. Ett problem då man väljer att inte diskutera det som ligger för handen.
Jag saknar hederlig argumentation från auktoritära politiker och opinionsbildare. Det vore bra om de kunde visa hur moraliskt föredömliga de är genom att ta ställning öppet för IPRED-lagen, och nedmonterande av rättssäkerheten i Sverige. Det är den vi protesterar mot, och inget annat.
Är ett rättsosäkert samhälle i upphovsrättens namn moraliskt försvarbart?
Emma Marie Andersson