S: Borgs strategi för småpartierna hotar Sveriges ekonomi
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2012-10-11
Fredrik Olovsson: Borg riskerar landets finanser för att rädda C och KD kvar i riksdagen
Två av de fyra regeringspartierna har under en längre tid balanserat kring fyraprocentsgränsen till riksdagen. Dagens regeringsunderlag är i gungning, men finansminister Anders Borg är övertygad om att situationen inte blir ett problem i valet 2014. Småpartierna ska, enligt finansministern, få hjälp att hålla sig kvar i riksdagen. Hur ska då detta gå till?
Vi har sett resultatet från den första räddningsaktionen. Under årets budgetförhandlingar fick finansministern överge det finanspolitiska ramverket för att tillgodose småpartiernas kravlistor. Ordning och reda i statens finanser visade sig vara underställt småpartiernas välmående. Den politiska strategin vägde tyngre än det ekonomiska ansvaret.
Mönstret känns igen från tidigare borgerliga regeringar. Bristen på budgetdisciplin under regeringen Bildt ledde till en fördubblad statsskuld, ett fyrdubblat budgetunderskott och en tredubblad arbetslöshet.
Det blev ett tungt arbete att återupprätta det ekonomiska förtroendet och återföra Sverige till en robust statsfinansiell ställning. Det finanspolitiska ramverket som Socialdemokraterna byggde upp under denna tid var avgörande för att ta landet ur krisen då. Ramverket har varit lika betydelsefullt för Sveriges motståndskraft i lågkonjunkturen vi upplever nu. När dagens borgerliga regering frångår budgetreglerna och driver in Sverige på en oförsiktig bana väcker det oro, då hörs tydligt ekon från förr.
En av de allvarligaste efterverkningarna av det borgerliga regeringsinnehavet under 90-talet var konsekvenserna för den generation unga som under lång tid gått arbetslös. Den sena etableringen på arbetsmarknaden medförde att de under sitt yrkesliv kom efter både i sin karriärutveckling och lönemässigt.
Vi ser nu hur historien upprepar sig. Ungdomsarbetslösheten har bitit sig fast på rekordnivåer och är högre än i jämförbara europeiska länder. Omkring 35 000 ungdomar i åldern 18-24 har varit arbetslösa i mer än 6 månader. Det är nästan en tredubbling sedan regeringen tillträdde.
Regeringens arbetsmarknadsåtgärder, som döms ut av dess egen expertmyndighet, har visat sig verkningslösa. Utbildningar kortas ner och blir till återvändsgränder när arbetsmarknaden efterfrågar fler och bättre utbildade unga. Högskoleplatserna blir färre. Ungdomar bereds vägar som inte leder till arbete. Finansministerns glädjekalkyler om en minskad arbetslöshet har återkommande reviderats om. Inget tyder på att utvecklingen vänder. Arbetslösheten är i dag högre än innan alliansen kom i regeringsställning och sysselsättningen har inte vuxit.
I veckan fick Sverige beröm av IMF för att vi haft god ordning i de offentliga finanserna. Jag har också berömt Anders Borg för detta tidigare. Anledningen till att Sverige kan stoltsera med starka statsfinanser är att vi hittills följt budgetreglerna. Därför är det mycket oroväckande att regeringen nu ignorerar vårt ramverk. Detta äventyrar vår goda ordning – och är första steget mot att Sverige blir ett av de länder som IMF kritiserar i framtiden.
Det står sedan länge klart att regeringen misslyckas med jobben. För småpartiernas överlevnad släpper man nu också taget om den ekonomiska styråran och bryter mot budgetreglerna. Ett återfall till den nonchalans som präglade budgetarbetet under det tidiga 90-talet kommer att då som nu få varaktigt negativa konsekvenser. Inte minst för landets unga arbetslösa. Deras framtidsscenario målas nu allt dystrare då borgerliga ränder aldrig tycks gå ur.
Fredrik Olovsson