Läkare: Dags att sätta stopp för hälsomoralismen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2012-09-17
Debattören: Låt oss röka, dricka och äta fet mat utan pekpinnar från staten
Du får välja en av tre politiker. Den förste är känd för att ha haft samröre med korrupta personer. Han rådfrågar astrologer, har flera älskarinnor, kedjeröker och dricker alldeles för mycket. Den andre har fått sparken från två förtroendeuppdrag. Han går i regel upp först klockan elva på förmiddagen. Han rökte opium som ung och dricker stora mängder alkohol varje dag. Den tredje är emellertid en trogen man. Han är dekorerad krigshjälte, vegetarian och varken dricker eller röker.
När jag läste medicin i början av 1990-talet var det många studenter som ansåg att personer som röker eller dricker inte borde få någon behandling. Det var inte enbart på grund av rent medicinska skäl. Viktigare var moralismen; de blivande läkarna resonerade att de som gjorde så dumma saker borde skylla sig själv.
Den åsikten fick mig då att skriva en raljant krönika om vilka tillstånd man i så fall skulle behandla. Man har ju också sig själv att skylla om man efter oskyddat sex blivit smittad av klamydia. Alltså borde man ju, med den logiken, inte heller behandla det. Och varför skulle man då behandla människor som skadat sig efter att de till exempel spelat badminton eller blivit sjuka av att äta för mycket korv. Eller för den delen gjort någonting alls. De kunde ju alla låtit bli.
Att delar av läkarkåren försökt styra patienternas levnadsvanor på ett sätt som gränsat till hälsofascism är alltså inte nytt. Dock verkar det nu som om fanatikerna fått ett allt större genomslag också utanför sjukhusområdet. Folkhälsoinstitutet har i åratal verkat för att myndigheterna ska lägga sig i enskilda medborgares levnadsvanor. De har, bland annat, i uppdrag att se över svenskarnas matintag, alkohol- och tobakskonsumtion, spelvanor och fysiska aktivitet. Röster på många håll har höjts för införande av socker- och fettskatt. Hittills har det enbart varit skolbarn som tvingats äta vegetariskt en dag i veckan, men företrädare för olika instanser vill nu införa samma regim på våra sjukhus (AB Debatt 12/9).
Rökare har blivit det moderna samhällets paria. Det räcker uppenbarligen inte med att man förbjudit dem på krogar. Nu höjs röster för att förbjuda rökning också utomhus. Det är modiga människor som blossar vidare. Att fortfarande våga röka under sådana omständigheter bör ses som en gerillahandling mot moralismen.
Moralkakorna begränsas dock inte längre till saker som stör andra. Några landsting införde för några år sedan snusförbud för anställda på arbetstid och Essunga kommun har nyligen gjort samma sak. Gävleborgs läns landsting tvingar de anställda att blåsa i alkomätare. Hälsocoacher lägger sig på många håll i anställdas privata levnadsvanor och försöker på så sätt höja företags effektivitet.
Landet svämmar över av livsstilsfascister som tillsammans med byråkrater försöker skapa ett evigt liv till medborgarna. Och för att uppnå det moraliserar man om allt. Man gör på det sättet världen lite tråkigare. Och så slår man sig för bröstet och tycker att man har gjort oss alla en tjänst. För varför ska folk snusa på arbetstid? Varför dricka öl på sjön? Varför äta fet mat? Varför ska vi alls bestämma över våra egna liv när myndigheterna kan bestämma åt oss? Det är ju mycket säkrare om man avdelar sådana beslut till staten.
Och staten accepterar snart inga avvikelser från den hälsosamma vägen. För i smyg har man valt att anställa den tredje av de män jag beskrev i början av texten. Den förste var Franklin D Roosevelt, den andre Winston Churchill och den tredje Adolf Hitler. Är det inte dags att välja om?
David Eberhard