Då syntes på himlen ett ljus
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-12-22
H B Hammars julevangelium: En dröm om den alltid värdiga äldreomsorgen
I samma trakter som de äldreomsorgssökande ålderstigna hade hunnit fram till i sin jakt efter värdiga äldreboenden, det vill säga i trakterna av Halmstad, Gislaved, Lund och Sundbyberg, befann sig då några anhöriga som höll vakande ögon över sina kära om natten. Då visade sig plötsligt ett stort ljus för dem, ett ljus i var trakt, och de greps av stor förfäran…
Nej, det är inte den heliga skrift, det är H B Hammar som har en uppenbarelse om svensk äldreomsorg.
Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas (Lukas 2). Nej, vad är väl detta? Det måste vara mitt prästerliga förflutna som spökar. Jag ber om ursäkt för felstarten. Så här ska det vara:
Vid den tiden utfärdades en förordning om att en medmänsklig äldreomsorg skulle bedrivas i hela riket. Det var den första förordningen av detta slag, och den tillkom när Anders Fogh Rasmussen var statsminister i Danmark och Fredrik Reinfeldt landshövding i Västerås. Alla ålderstigna tog sig då med rollatorernas hjälp iväg för att få äldreomsorg, var och en i sin stad. Och Arne, som genom sin härkomst hörde till Carl Bildts hus, begav sig från Höganäs i Skåne upp till Halland, till Carl Bildts stad Halmstad, för att få äldreomsorg, tillsammans med Anna, sin sedan länge lagvigda, som väntade sitt barnbarnsbarn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att få sitt barnbarnsbarn. Efter mycket letande blev de slutligen insläppta på ett ”Bed and breakfast”, eftersom det saknades värdig plats för dem på äldreboendet. Visst finns det plats i och för sig, hade föreståndaren sagt, men man får bara vara uppe som mest fyra timmar om dagen. Och dagliga toalettbesök är något man kan glömma.
Britta, som härstammade från Johan Petters släkt, begav sig från Landskrona till Gislaved, som var släktens metropol. Tillsammans med henne for Bertil, hennes sambo. De fick nöja sig med en campinganläggning, eftersom det saknades värdig plats på äldreboendet. Visst finns det plats i och för sig, hade föreståndaren sagt, men man får i så fall vara beredd på att bli oförskämt bemött. Man kan också bli föremål för sexuellt kränkande tilltal.
Christer, som med sin Christina var bördig från Christensönernas släkt i sydvästra Skåne, begav sig från Hisingen i Göteborg till Lund, släktens huvudort. De fick husrum hos släktingar, eftersom det saknades värdig plats på det privatägda äldreboendet Attendo Rare. Visst finns det plats i och för sig, menade den högst ansvarige, men man får då finna sig i att aldrig komma ut och att aldrig gå på toaletten annat än när det passar personalen.
Muhammed, som med sin hustru Mirna, härstammade från Bagdad, gjorde resan från Rosengård i Malmö till Sundbyberg, där barnen hade etablerat sig och som kändes som släktens nyblivna hemort. De fick slå sig ner hos äldsta dottern, som bodde i en trea med sin man och deras sju barn. Visst fanns det plats på äldreboendet i och för sig, menade chefen för detta, men vi är dåliga på hygien. Dessutom behandlar vi ofta våra inneboende som lägre stående varelser. Det gäller särskilt om dessa är utrikes födda.
I samma trakter som de äldreomsorgssökande ålderstigna hade hunnit fram till i sin jakt efter värdiga äldreboenden, det vill säga i trakterna av Halmstad, Gislaved, Lund och Sundbyberg, befann sig då några anhöriga som höll vakande ögon över sina kära om natten. Då visade sig plötsligt ett stort ljus för dem, ett ljus i var trakt, och de greps av stor förfäran.
Men ljuset fick så småningom en lugnande inverkan på dem. Det var som om någon hade sagt: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har den påbjudna regeln om god äldreomsorg tagit faktisk gestalt i Sveriges land! Den alltid värdiga äldreomsorgen har fötts! Och detta är tecknet för er: Ni skall finna ett ideal som är överordnat såväl högerallians som vänsterallians och som i blocköverskridande endräkt får kosta vad som krävs”. Och plötsligt fanns där strax utanför ljuskäglorna en stor hop människor som prisade och sjöng: ”Tack och lov för att äldreomsorgen i välfärdslandet Sverige allt framgent kommer att vara höjd över all kritik, då den i alla lägen, vare sig med offentlig eller privat huvudman, kommer att vara präglad av mänsklig värdighet och respekt för den enskildes integritet”.
När lovsången hade bedarrat och ljuskäglorna reducerats till vackra minnen, sade de anhöriga till varandra: ”Låt oss gå till våra särskilt utpekade sociala institutioner och se vad som där har hänt”. Och detta visade sig inte vara lite! Dessutom: Såväl föreståndarna som personalen på de olika äldreboendena och dessutom de ansvariga politikerna hade samma julnatt haft uppenbarelser av ett slag som aldrig tidigare. De hade sett sina egna spegelbilder men ändå inte riktigt kunnat känna igen sig! De hade åldrats snabbt och blivit rollatorberoende över en natt! Det hade insett att det var de själva som stått utanför äldreboendenas portar och bankat. När sanningen gått upp för dem hade de ett enda konstaterande att göra: O Herre Gud! Just de orden hade kommit över deras läppar många gånger tidigare – så är det i Sverige – men den här gången var det på allvar.
HB Hammar