Vi skäms – gör något!
Fyra kyrkliga ledare om asylpolitiken: Ingen ska behöva vara livrädd i Sverige
Påskuppropet för en humanare flyktingpolitik har svept genom Sverige likt ett uppror. Över 145 000 underskrifter har samlats in och överlämnas i dag till regeringen. Vi är många som skäms över den alltmer urholkade svenska flykting- och asylpolitiken!
Vi kräver att Sverige ska ta människors välgrundade rädsla på allvar! Ingen förälder utsätter frivilligt sitt barn för traumat att gömma sig undan myndigheter, om inte hotet mot familjens säkerhet är överhängande.
När människor lämnar sitt hemland och klipper alla band av rädsla för sina liv, talar det sitt tydliga språk. Det är inte mänskligt att behöva vara livrädd – och ingen ska behöva vara det i vårt land.
Vi sörjer över att barnets bästa inte prioriteras vid beslut om uppehållstillstånd. Sverige har förbundit sig att följa Barnkonventionen och dess portalparagraf om att barnets bästa ska stå i centrum, men brister i praxis.
Många gånger handlar det om barn med traumatiska upplevelser i bagaget. Barns behov av trygghet och kontinuitet måste prioriteras för att inte deras psykiska hälsa ska skadas.
Vi välkomnar regeringens förslag till nytt system för asylprövning som är tänkt att genomföras den 1 januari 2006 och innebär att särskilda migrationsdomstolar inrättas.
Lagrådet ser nu svårigheter med ett så snabbt genomförande av denna genomgripande förändring och föreslår att den skjuts upp minst ett halvår.
Vi förutsätter att regeringen utifrån lagrådets synpunkter på alla sätt möjliggör den föreslagna förändringen så snart som möjligt.
Men det räcker inte. Sverige måste nu ta ett tydligt ansvar för asylsökande som i åratal väntat på ett besked som kan rädda deras liv.
På Utlänningsnämndens bord ligger i dag 10Ì´0;000 överklagade ärenden, och merparten kommer inte att hinna handläggas före förändringen.
Vi förväntar oss därför att regeringen genomför en amnesti för asylsökande och gömda flyktingar. En sådan engångsåtgärd skapar bättre förutsättningar för det nya systemet och ger vårt samhälle andrum i formandet av en fungerande flyktingpolitik.
En amnesti ger domstolarna chansen att påbörja sitt arbete utan en tung ryggsäck av obehandlade ärenden, och ökar möjligheten för att de goda intentionerna bakom reformen av utlänningslagen ska kunna uppfyllas.
De ekonomiska och personella resurser som nu satsas på att utreda pågående asylärenden, och verkställa avvisningar, bör sedan satsas på utbildning och integrationsprojekt.
Flyktingpolitiken och integrationspolitiken måste gå hand i hand. En flyktingpolitik grundad på människorätten kommer att befrukta integrationspolitiken, men också samhällsbyggandet i stort.
Om vi inte räcker ut handen till dem som lever i rädsla, är det svårt att skapa ett gott samhälle för någon som lever i Sverige i dag.
Ett obarmhärtigt samhälle drabbar till sist oss alla.
I debatten har det sagts att en amnesti skulle ge ”fel signaler”. Men vilka signaler ger det när politiker och myndigheter fattar livsavgörande beslut om maktlösa människor vars livsberättelser betraktas med misstro?
Det handlar om mycket mer än flyktingpolitiken.
Det handlar om det svenska samhällets själ och människors tilltro till rättvisa och medmänsklighet.
Se människan! Vad håller på att hända med vårt land?
Presidiet för Sveriges
Kristna Råd:
Missionsföreståndare
Göran Zettergren,
Svenska Missionskyrkan, ordförande
Biskop Anders Arborelius,
Stockholms katolska stift
Ärkebiskop KG Hammar,
Svenska kyrkan
Prästmunk Tikhon Lundell,
Serbisk-ortodoxa kyrkan