”Varför tiger Rapport om fakta?”

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-01-20

Birger Thureson: ”Inte ett ord om att svensk hjälp ligger bakom det unika sjukhuset i Afrika”

Rapport hade i sin 19.30-sändning söndagen den 13 januari ett långt inslag om ”ett unikt sjukhus för våldtagna kvinnor” i Bukavu i Demokratiska republiken Kongo.

Ett positivt reportage om en hoppets ö i en av världens värsta humanitära kriser – men inte ett ord om att svenskt folkrörelsebistånd står bakom detta sjukhus. Varför? Om sjukhuset varit ett misslyckat biståndsprojekt, skulle Rapport också då ha tigit om ”avsändaren”? Knappast.

Något har hänt med mediernas rapportering om svenskt bistånd. Något märkligt. Det började med att tankesmedjan Timbro drog igång en kampanj mot biståndet och fick stort genomslag för sina synpunkter på tidningarnas nyhetssidor och ledarsidor. Timbro är en resursstark lobbyorganisation.

Det fortsatte med Riksrevisionens rapport ”Oegentligheter inom biståndet”. Rapportens ”pappa”, Staffan Ivarsson, fick väl tilltaget utrymme i medierna för sina svepande anklagelser. De var så onyanserade, att riksrevisionschefen Gina Funnemark så småningom måste gå ut och förklara, att Ivarssons yviga generaliseringar inte hade någon grund i rapporten.

Med en mångårig verksamhet som journalist bakom mig häpnade jag över hur okritiskt de flesta medier förmedlade Ivarssons bild av biståndsverkligheten. Jag såg knappt en enda vass fråga om metoderna bakom rapporten och de allmängiltiga slutsatser som drogs av ett mycket tunt material. I andra fall fullständigt naturliga journalistiska grepp var plötsligt helt irrelevanta, tycktes det.

Och så nu detta. Ett tre och en halv minuter långt inslag i Rapport som mycket positivt speglar arbetet med att operera och rehabilitera offren för det fruktansvärda våldtäktsvapen som brukas i konflikten i östra Kongo.

Men inte ett ord om att det var den svenska pingstmissionens sjukhus, byggt med stöd av Sida. Inte ett ord om att arbetet med de våldtagna kvinnorna – till Panzi-sjukhuset kommer 10 nya våldtäktsfall per dag– sker inom ramen för ett PMU InterLife-projekt, som stöds av EU:s biståndsorgan ECHO. Varför, Rapport?

Jag efterfrågar inte reklaminslag i SVT:s nyhetsförmedling. Bara en smula hederlighet. För om nu Panzi-sjukhuset varit ett exempel på missbruk av svenska biståndsmedel, då hade knappast Rapport tigit med att utpeka ansvariga. Då hade PMU InterLife, Sida och ECHO fått stå vid skampålen. Helt naturligt.

Men varför då tiga med att detta är ett av många exempel på hur biståndspengar räddar liv och kommer till stor nytta för utsatta människor?

Jag tycker inte att medierna ska rapportera okritiskt om biståndet. Tvärtom, alla tjänar på en saklig granskning. Mottagarna. Donatorerna. Utförarna.

Jag påstår inte att alla biståndsprojekt är lyckade. Bistånd är en riskbransch; det hör till sakens natur. Det är ju oftast i miljöer där resurserna är ytterst begränsade och korruptionskulturen väl rotad som verksamheten ska utföras. Det är ju därför den behövs.

Det jag kräver är inte samma fjäskande attityd som mött Riksrevisionens rapport om bristerna i en handfull biståndsprojekt. Bevare oss! Det jag kräver är den journalistiska hederlighet som inte är den politiska korrekthetens lydiga slav.

Just nu tycks det vara politiskt korrekt att vika ner sig för de biståndskritiker, som tycker att skattesänkningar på hemmaplan är att föredra framför internationell solidaritet. Men av ett public service-företag som Sveriges Television kunde man kanske kräva en mer upprätt hållning.

Dagens debattör

Birger Thureson

65 år, Stockholm

Press- och opinionsansvarig PMU InterLife

(Pingströrelsens biståndsorganisation)