”Lustigkurren Hägglund kommer fram”

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-09-14

Retorikexpert Elaine Bergqvist analyserar utfrågningen av alliansen i TV4

Helhetsintryck av Alliansen:

De garderar sig mot det som var deras taktik mot De Rödgröna 2006 – att peka på att de inte var överens. Hela tiden visar Alliansen att de är överens genom att citerar varandra vid tillfällen och dessutom rikta gemensamt fokus mot den som har ordet och nicka när denne pratar. Effektivt knep vid gruppresentationer men också för att sätta ett bra och trovärdigt gruppintryck. För att minska intrycket av dem som personer som enbart leder med hjärna så tar det in exempel som ska vädja till väljarnas hjärtan(patos); "Jag ser hela Sverige". Stämningen börjar lite spänt som verkar bottna i en irritation på utfrågarna, men blir snart avslappnad och t.o.m. underhållande vid tillfällen.

Styrkor:

Hägglund: Hägglund är den som startar ”som-min-patikollega-sa/gjorde-trenden” under utfrågningens gång som de andra senare hakar på. Att lyfta varandra vid tillfällen stärker den gemensamma trovärdigheten; ”Alliansen kommer göra den lilla förändringen som Maud nämnde”, ”Som Fredrik började med...”

Annars har han en lösningsorienterad retorik; ”Satsa på att rusta ungdomar för att få arbete”.

Mot slutet, bättre sent än aldrig, kommer lustigkurren Hägglund fram och lättar upp hela stämningen i studion.

Reinfeldt: Reinfeldt börjar med att hålla en optimistisk linje när det gäller synen på Sverige. Han försöker även lyfta sidan av sig själv som en statsminister som inte bara leder med hjärna utan också med hjärta; ”Jag har suttit med gråten i halsen och sätt hur de som knappt kunnat prata svenska har gynnats av våra åtgärder för att få in dem på arbetsmarknaden”, ”När jag har pratat med ungdomar har de sagt…”

Något intressant är att han inte bemöter SD genom att sänka dem utan något smartare, genom att lyfta fram vad Alliansen redan gör för integrationen. Ett smart sätt att visa att det finns andra alternativ på integrationsproblematiken än SD: ”Vi har gjort viktiga förändringar – vi öppnade upp för arbetskraftsinvandring…” ”Vi tillåter folk att arbeta”

Reinfeldt hakade på ”min-kloka-kollega-sa/gör”: ”Maud har ett viktigt jobb att uppmuntra eget företagande”

Olofsson: Är avslappnad och verkar äntligen ha släppt sportkommentator tempot, kanske för all framtid? Hon bjuder på sig själv och skämtar om politikerlivet; ”Vi har nära-väggen-upplevelser”. Hon pratar i vi-form och det är svårt att veta om hon menar Alliansen och/eller Center, en balans däremellan hade varit ultimat för henne: ”Vi säger”. När hon får en fråga från tittarna vänder hon sig lugnt mot kameran, ler och säger ”Hej Evelina! Är vi fler som arbetar så kan vi hjälpa de svaga. Arbetar fler så har vi mer att dela på och det är det solidariska med vårt samhälle”.

Även Olofsson använder egna erfarenheter för att visa att hon är ledare med närhet till folket. Och precis som Reinfeldt argumenterar hon för att Sverige är på väg i rätt riktning; ”Jag har träffat folk som har gått på A-kassan som hävdar att jobbcoacherna är det bästa som har hänt dem”. ”Det är 100000 fler sysselsatte än det var innan vi tillträdde”

Björklund: Gynnas av de provocerande frågorna som utfrågarna avfyrar, det ger honom ett patos (känsla) engagemang och kroppsspråk som annars är ovanligt för honom. Han ger inte längre intrycket av den sammanbitna rektorn, utan snarare en med ordning men också med känslor: ”Du går långt i din anklagelse här, min mamma kom hit som flykting!”, ”Jag vågar prata om problemen med integrationen men blir påkletad anklagelser om att vara främlingsfientlig”

Björklund har formats till att bli mer personlig detta valår, det blir en bra balans till hans annars sakliga person: ”Om ni lovar att inte berätta något för min fru så är jag en curlingpappa”.

Svagheter

Hägglund: ”Var det så att jag pratade nu eller?” sa Hägglund lite kaxigt till programledaren. Även om hon avbröt så kan han betraktas som osympatisk för tittarna. Han verkar märkbart irriterad på utfrågarna vid tillfällen, och oavsett om det är befogat eller inte så är det synd att hans vapen – humor – tappas bort. Dock så glimmar det till i slutet då han jämför Reinfeldt med Zlatan och kramar om Björklund när han får frågan ”vem skulle du ringa om du var ledsen”.

Reinfeldt: ”Det vi ser i våra prognoser”. När Reinfeldt säger ”våra prognoser” är viktigt att hänvisa till inte bara vilka prognoser han menar och vad de visar för att bekräfta sanningshalten i påståendet

När han vänder sig till tittarna så låter han som en nyhetsuppläsare och kroppsspråket visar ingen större känsla när han säger "jag har suttit med gråten i halsen".

Olofsson: Det är viktigt att Olofsson inte bara ger ifrån sig påståenden utan också övertygar lyssnarna genom att berätta vad ”faktiskt” står på för: ”Löneskillnaderna mellan kvinnor och män har faktiskt minskat”.

Björklund: Björlund har retoriska tics som består av utfyllnadsord som kan minska hans trovärdighet och få en att undra om han är ärlig annars: ”Vi ska nog öppet erkänna”, ”Jag ska vara ärlig”.

Elaine Bergqvist, retoriker