Att äta talg är varken farligt eller onaturligt
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2015-01-30
Kocken Jens Linder: Matfusket ska stävjas med fakta – inte känslor
I dagarna valsar en artikel från 2007 ur Expressen runt i sociala medier. Den berättar om att livsmedelsföretaget Scan inte använder riktigt smör när de gör sina storsäljande köttbullar, utan att dessa friteras i talg. I texten citeras chefen för produktionen: ”Vi tycker att det ger bäst form, konsistens och färg.” Både artikeln och läsarkommentarer andas upprördhet: hur kan de fuska så?!
I faktarutan invid artikeln står det: ”Talg är en slaktrest som används för att framställa fågelmat, ljus, hudvårdsprodukter, tvål, emulgeringsmedel, tensider, läppstift, lim, foder med mera. ” Det är argument som används är alltså ”guilt by association”, klander genom samröre. Olivolja används också till tvål och kosmetika. Att en produkt kan användas i vissa sammanhang gör den per definition inte sämre som livsmedel.
Faktum är att talg är en naturlig produkt, utvunnen ur samma typ av nötkreatur som köttfärsen i köttbullarna. Det har använts i många hundra år som stekfett, till att bre på smörgåsar och som fågelmat, tvål med mer. Dessutom har den som regel en alldeles utmärkt smak och goda egenskaper i köket.
Det är alltså inget fel på talg. Den brukas i de finaste patéer, på gourmetrestauranger och numera har det blivit riktigt hippt. Om jag skulle servera pommes frites friterade i smält talg, skulle jag vinna många hipsterpoäng.
Dessutom har varningslarmen för mättat/animaliskt fett klingat av betänkligt. Flera tunga undersökningar har avfärdat sambandet mellan detta och hjärt- och kärlsjukdomar. Så det är nog mycket nyttigare med talg i produktionen än transfetter.
Att sedan Mamma Scans köttbullar och konkurrerande produkter är utslätade industriella produkter designade med ganska lite smak för att älskas av ingen, men accepteras av många det är en annan sak. Men sådan är ju en stor del av industrimaten. Ärtsoppa, köttbullar, gulasch, pajer och pommes frites – allt detta smakar förstås mycket bättre som man lagar det själv. Men något fel med att använda talg är det banne mig inte.
Jag är den första att stödja undersökande journalistik som inriktar sig på matfusk. Trots det starka engagemang som framförallt Mats-Eric Nilssons böcker och artiklar i ämnet har väckt, är många av våra livsmedel stinna av tvivelaktiga tillsatser. En ny och rejäl genomgång av E-tillsatser borde göras, inte endast baserat på eventuella hälsorisker – även kvalitetförsämrande ingredienser borde helt enkelt förbjudas.
Däremot får man inte döma ut ingredienser, varor eller metoder för att de brukas av stora aktörer eller på grund av någon vag ryggmärgskänsla. Rätt ska vara rätt. När Fanta tog bort en mängd tillsatser i sin apelsinläsk uppmärksammades det knappt i medier. Och när stora företag i livsmedelsindustrin i många produkter har minskat på E-tillsatser borde också uppmuntras mer.
Det är inte ogrundad intuition eller äckelpropaganda som bör leda oss, utan fakta. I dag köper många importerade charkuterier med någon vag känsla av att de är hantverksmässigt producerade, medan merparten är storskaligt framställda samt fulla med mjölkpulver och onödiga E-tillsatser. Inte sällan kan svenska produkter i jämförelse vara förvånansvärt rena och sunda.
Ur hållbarhetsaspekt är förstås rätt och riktigt att använda så mycket som möjligt att slaktdjur till föda. Det är förkastligt att värphöns och killingar i dag bränns upp i stället för att bli mat. Också en stor del av inälvor som njure, lever, märg och hjärta går till spillo eller blir till djurmat. Här kan många utlandsföddas matvanor och kokkonst vara en förebild.
Jens Linder