Stöd damfotbollen gå på deras matcher
Svensk damfotboll fungerar inte. Den går med förlust, ingen går på matcherna och sponsorerna sviker.
Beror det bara på mediernas dåliga bevakning? På Fotbollförbundets snålhet?
Nej, tycker journalisten och före detta fotbollsspelaren Jan Törnqvist.
– Kan det vara så, förlåt, att damfotboll inte är en lika attraktiv produkt som herrfotboll? skriver han.
Nu tänker jag svära i kyrkan.
Säga könsord i ett omklädningsrum med fotbollsspelande tjejer. Det låter så fantastiskt med svensk damfotboll just nu. Halleluja, vad svenska fotbollsspelande tjejer är duktiga!
Svensk damfotboll är bäst i världen.
Nästan.
Men det är inte sanningen. Svensk damfotboll som helhet fungerar inte. Jodå, just nu vill alla sola sig i glansen. Meg Tiveus pekar finger åt Lars-Åke Lagrell och säger, så att alla ska se henne säga det, att hon ska diskutera fördelningen av de sponsorpengar Svenska Fotbollförbundet får av Svenska Spel och Mona Sahlin, som säger att hon fått tårar i ögonen av att få vara tillsammans med svenska damlandslaget i USA, målar upp en fin framtid för alla tjejer i Sverige som vill spela fotboll.
Var har alla förstående sponsorer och ministrar funnits de senaste åren? Och var har alla de nu högaktningsfulla sportreportrarna funnits under de trettio år som svenska tjejer spelat fotboll?
Svensk damfotboll får det inte att gå ihop. Att ha ett damlag är ett problem för många föreningar. Huvudsakligen ett ekonomiskt problem. Många damlag har av sina föreningar krävt resurser (löner, tränare, läger) som saknat realitet. Många föreningar har slutat med damfotboll därför att spelarna ställt orimliga krav. Många föreningar har haft ledare, manliga och kvinnliga, som slitit för sina damlag.
Få, eller inga sponsorer. Med egentligen bara ett undantag, några hundra betalande åskådare.
Svensk herrfotboll gör ett årligt överskott på omkring 100 miljoner. Svensk damfotboll tiotals miljoner i förlust. Men Svenska Fotbollförbundet har ställt upp för tjejerna. Det är svensk herrfotboll som finansierar svensk damfotboll. Om inte svensk herrfotboll hade varit så framgångsrik de senaste åren, med början vid EM 1992, hade det inte funnits några pengar till tjejerna.
Det tycks som om andra regler gäller för damfotboll än annan idrottslig verksamhet.
När Ralf Edström häromdagen uttryckte negativa åsikter om damfotboll blev han beskylld för att han inte tålde att kvinnorna blivit lika bra som männen. När Edström kritiserar Söderström&Lagerbäck, och det gör han ofta, tas hans kritik på allvar. Får man inte ha synpunkter på damfotboll? Får man inte säga att damfotboll internationellt är en mycket mindre sport än herrfotboll?
De som nu hyllar de svenska silverhjältarna från USA och säger att de hellre tittar på damfotboll än herrfotboll, varför går de inte och tittar på tjejerna när de spelar i allsvenskan här hemma?
Det var över 10 000 åskådare i genomsnitt i herrallsvenskan 2002. Det var 700 i damallsvenskan. Går det bara att skylla publikfrånvaron på att damfotboll inte uppmärksammas i media? Kan det vara så, förlåt, att damfotboll inte är en lika attraktiv produkt som herrfotboll?
Publiciteten runt damernas VM i USA torde i Sverige ha haft samma omfång som runt senaste herrarnas VM härom året.
”VM-skandalen” kallade en kvällstidning den frispark som resulterade i tyskornas segermål.
Frisparken går att diskutera. Men jag tycker att det var frispark. Victoria Svenssons tackling var, om jag mäter den med andra domarbedömningar i detta VM, regelvidrig.
Men sällan har svenska media varit så patriotiska som nu.
Vi var värda guld! Det säger svenska journalister, det säger svenska ledare.
Vadå värda?
Jag trodde att idrott handlade om vem som springer fortast, vem som hoppar högst, vilket lag som gör flest mål. Nu tycks många vilja att det i idrott, i varje fall damfotboll, ska vara andra kriterier som avgör vem som ska vinna: vem som tränat mest, vem som kämpat bäst, vem som varit närmast att vinna tidigare? Om det är så svenska damlag i fotboll vill att matcher ska avgöras så kommer det att gå illa för svensk damfotboll. Om Sverige vill ta revansch i OS gäller det inte att vara värda att vinna, det enda som blir ihågkommet, det är att vinna.
Nu har jag svurit. Ni som nu reagerat, visa att ni stöder tjejer som spelar fotboll. Gå på matcher, visa att ni gillar damfotboll! Och sponsorer, visa att ni stöder damlag, betala!
Det är det som det handlar om. Inte att 12 000 svenskar är med i Kungsträdgården och sjunger. Svensk damfotboll behöver åskådare som betalar, behöver företagare som sponsrar.
Om svensk damfotboll är så fantastisk som nu påstås så ska inte damfotbollen behöva leva på pengar från herrfotbollen.
Visa att hyllningarna inte bara är ord!
Och låt mig provocera er: Jag tror att hyllningarna bara är ord. Inget annat. Just nu är damfotboll en populistisk mediehausse.
När får jag regelbundet se Mats Olsson i Expressen på matcherna i damallsvenskan? När får jag se er 12 000, som sjöng i Kungsan, komma och titta på Hanna Ljungberg när hon spelar bortamatcher? Välkomna i höstrusket!
Jan Törnqvist,
Journalist i 40 år. Fotbollsspelare i
femtio år, bland annat i Öster. Ordförande i
Spånga IS i åtta år. Tränare för tjejlag i sex år.