EU stödjer grundandet av dynasti
Mia Gröndahl: Bidraget till Egypten saknar motprestation – nu kan demokratin försvagas ytterligare
Medan jakten på regimkritiker och oliktänkande trappas upp i Egypten kan president Mubarak glädja sig åt ett ordentligt tillskott i kassan: 5?296 miljoner kronor. Det generösa bidraget kommer från dig, mig och alla EU:s medborgare.
EU:s utrikeskommissionär, Benita Ferrero-Waldner, som personligen överlämnade biljongåvan till Mubarak, förklarade för Kairos församlade press att biståndet, som gäller för en fyraårsperiod, är avsett att stödja det politiska och ekonomiska reformarbetet i Egypten. Men när en av journalisterna bad Ferrero-Waldner närmare precisera vilka demokratiska reformer EU vill se genomförda i Egypten vägrade hon besvara frågan.
Sanningen är att EU inte ställer några som helst motkrav på Mubaraks regim. Moroten från Europa saknar en, i det här fallet, helt nödvändig piska. Några frivilliga steg i demokratisk riktning kommer inte Mubaraks styre att ta, menar egyptiska människorättsorganisationer. De är både chockade och djupt besvikna över EU:s agerande.
Ett gyllene tillfälle har gått förlorat. Om EU villkorat bidraget kunde vi för första gången i Egyptens historia fått hjälp att lägga fast en strategi för genomförandet av mänskliga fri- och rättigheter i landet.
Människorättsorganisationerna pekar på att EU:s aktionsplan för det egyptiska biståndet inte bara undvikit att formulera motprestationer, i avsnittet om mänskliga rättigheter återfinns inte ens rekommendationer till förändringar som tidigare förts fram av olika FN-organ och EU självt. Dit hör frågan om tortyr, som används systematiskt i egyptiska fängelser, polis- och arrestlokaler.
I dag finns det 15?000 politiska fångar i Egyptens fängelser. Och de blir fler för varje dag, senast
häromveckan blev landets förste bloggaktivist, studenten Kareem Amer, dömd till fyra års fängelse för att ha förolämpat islam och president Mubarak.
En av landets mest kända politiska fångar är Ayman Noor, ledare för liberala partiet Ghad och den ende allvarlige opponenten till Mubarak i senaste presidentvalet. I Noors frånvaro har hans hustru, Gamila, tagit över rollen som partiets taleskvinna: ”Européerna vet mycket väl vad som händer här, deras pärmar är fulla med brotten som begås mot demokratin och de mänskliga rättigheterna”, säger Gamila Ismael. Vi har deras sympati, de vill oss väl. Men händer det någonting? Nej, det blir inget mer än vackra ord, säger hon.
Allvarligast av allt är kanske tidpunkten som EU väljer att överlämna biståndet. Just nu håller Mubaraks parti, NDP, som dominerar det egyptiska parlamentet, på att trumfa igenom omfattande tillägg till Egyptens författning. Kritiska bedömare menar att den nya författningen ytterligare kommer att försvaga demokratin, att dess främsta syfte i stället är att stärka den sittande regimen och bana väg för Gamal Mubarak, den 40-årige sonen, att ärva presidentmakten.
Det var väl ändå inte det som var meningen med biståndet, att EU skulle bidra till grundandet av en ny dynasti?
Dagens debattör
