"Ohållbart om Kosovo"
Fredsforskare: Ahtisaaris plan är orättvis och kommer att leda till ökat våld
Västvärlden har en fri press, och i en fri press kan man finna många synpunkter.
Hur kommer det sig då att historien om Kosovo har varit så likriktad de senaste femton åren?
Och varför är Martti Ahtisaaris så kallade medling om Kosovo och presstäckningen av denna så partisk och så lite objektiv?
Det är sant och visst att kosovoalbanerna blev brutalt förtryckta i det Serbien Milosevic regerade. Den andra sidan av saken är deras extrema tendenser till nationalism och utbrytning alltsedan kollaborationen med Mussolini.
År 1974 gav Tito dem vad som troligen var den mest långtgående autonomi en minoritet har åtnjutit. Internationella samfundet visade aldrig engagemang för den lika förtryckta serbiska civilbefolkningen i Kroatien, Bosnien och Kosovo.
Det är obestridligt att Serbien hade en massa makt i form av militär och polis. Men det nämns aldrig att Tyskland och USA 1993 inledde en hemlig beväpning av kosovoalbanska extremister och skapade KLA (Kosovos Befrielsearmé) bakom ryggen på ickevåldsledaren Dr Ibrahim Rugova.
Rapporteringen undviker att nämna att Kosovos nuvarande premiärminister, Agim Ceku, var kommenderande general i Kroatiens armé under massakern i Medak-fickan; han deltog när 200 000 serbiska medborgare i Kroatien fördrevs ur landet 1995. Nato avväpnade inte KLA.
Världen såg genom fingrarna när 200 000 kosovoserber fördrevs och när KLA stod bakom våldet i Sydserbien och kriget i Makedonien.
Det är också sant att omkring 800 000 albaner flydde Kosovo år 1999. De jagades i väg av serbiska väpnade förband och av Natos 78-dagars bombning. Trovärdiga bevis för Clintons förevändning att Milosevic hade en Hitlerliknande plan att fördriva 1,5 miljoner albaner, har aldrig framlagts.
Kosovos albaner vände tillbaka, det gjorde inte serberna. Europas största flyktingproblem finns i dag i Serbien. FN, EU, Nato och OSCE i Kosovo har misslyckats med att hjälpa serber, romer och andra minoriteter att återvända.
Albanerna i Kosovo har sannerligen utsatts för lidanden. Men det är ett farligt undantagstänkande att hävda att Serbien för evigt har förlorat den suveränitet som underströks i säkerhetsrådets Resolution 1244 år 1999 och att man därför måste skapa en andra självständig albansk stat i Europa.
Hur är det då med lidandet i Tibet, Tjetjenien, Kurdistan, Palestina, Abchazien, Nordirland, Nordcypern, Republika Srpska och så vidare? Skall alla de bli självständiga genom Natobomber följda av Ahtisaaris magiska medling?
Detta är särskilt bisarrt i fråga om Serbien. År 2000 avsatte medborgarna i det multietniska Serbien Milosevic, som hade varit ledare i krigstid. Kroater, muslimer och albaner hyllar fortfarande sina krigsledare. Vi måste vara helt säkra på att före detta krigsherrar bland Kosovos ledare varken varit krigsförbrytare eller har maffiaförbindelser innan vi belönar dem med en självständig stat.
Ahtisaaris förslag är beställd maktpolitik utan spår av professionell medling och konfliktlösning.
Detta är det ackumulerade resultatet av att världssamfundet aldrig förstod sig på Jugoslaviens komplexitet, att det underlät att hjälpa till med en förhandlingslösning i början av 1990-talet när en sådan var möjlig, att det aldrig använde samma principer för att hantera samma problem och att det trodde att man får fred genom att bomba territorier ut ur legitima stater.
Förespråkarna för ett självständigt Kosovo saknar kreativitet! Tänk om Ahtisaari till exempel hade erbjudit Serbien kompensation för bombningarna och sanktionerna, betalning för den egendom i Kosovo som går förlorad för Serbien, hyra för USA:s enorma militärbas Camp Bond-steel eller gemensamma serbisk-albanska gränspatruller! Tänk om han hade föreslagit förhandlingar om autonomi inom Kosovo för de övervägande serbiska norra områdena eller öppnat möjligheter för att både Serbien och Kosovo snabbt kunde komma in i EU!
Tänk om han hade förvägrat de gamla krigsledarna i Kosovo den stora armé de önskar – och som kommer att destabilisera hela området och vara ett hot mot Serbien och andra grannar!
Innan man kritiserar Serbien och serberna för att protestera mot Ahtisaaris plan bör man finna en enda suverän stat i hela världen vars ledare inte skulle protestera mot en sådan arrogans.
Ahtisaaris plan är orättvis, intellektuellt oförsvarbar och ohållbar. Som instrument för kortsiktiga västliga maktintressen kommer den att skapa instabilitet och – sannolikt – mera våld.
