Gå inte på bluffen att kvinnor jobbar gratis
Debattören: ”Fake news” om könslönegapet förbättrar inte jämställdheten
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2018-03-21 | Publicerad 2018-03-18
DEBATT. Jag är helhjärtat för jämställdhet – att alla ska ha samma rättigheter och skyldigheter – men ständigt återkommande ”fake news” om könslönegapet förbättrar varken jämställdheten eller samhällklimatet i övrigt.
”Kvinnor jobbar gratis 58 minuter per dag”. Det påståendet har producerats av Sveriges kvinnolobby – en paraplyorganisation för svensk kvinnorörelse – och spridits i Aftonbladet, GP, SvD och även via andra kanaler. Det nådde mig via ett nyhetsbrev från fackförbundet för Sveriges Universitetslärare och Forskare (SULF).
Påståendet bygger på att kvinnor under 2017 i genomsnitt tjänade 12 procent mindre än män. Sedan antar man, i strid med befintlig statistik, att både kvinnor och män i genomsnitt arbetade 8 timmar om dagen, med lönemässigt likvärdigt arbete, så att löneskillnaden helt kan tillskrivas diskriminering i form av obetalt arbete – 58 minuter motsvarar 12 procent av 8 timmar.
För den som är intresserad av det verkliga förhållandet borde det vara av intresse att åtminstone ta hänsyn till den reella arbetstiden. Statistik från SCB visar att kvinnors faktiska arbetstid under 2017 var 16 procent kortare än männens.
Om man korrigerar för faktisk arbetstid skulle därför könslönegapet vara omvänt; det skulle alltså vara män som jobbar några minuter gratis. Eftersom andra parametrar, förutom arbetstid, också påverkar lönen påstår jag inte att så är fallet. Jag vill bara tydliggöra det absurda i Kvinnolobbyns propaganda.
Den ofta återkommande propagandan om könslönediskriminering finns, för de mer insatta, också paketerad i en mindre vulgär form, som exempelvis i Universitetskanslerämbetet rapport från 2016: ”Kvinnor och män i högskolan”.
Där presenteras statistik från medlingsinstitutet, som i rapporten påstås ta hänsyn till ”att kvinnor och män är sysselsatta i olika sektorer och yrken samt till skillnader i utbildning, ålder och arbetstid”, och som visar på ett oförklarat könslönegap på 5 procent. Vidare går att läsa: ”[Det oförklarade könslönegapet] är den del som finns kvar efter att hänsyn har tagits till olika skillnader såsom utbildning, ålder med mera. Det bör dock nämnas att information om föräldraledighet saknas i statistiken.”
Men det är en lögn genom undanhållande av relevant information. Föräldraledighet är nämligen bara en av ett otal betydelsefulla parametrar som inte kontrollerats och de övriga nämns över huvud taget inte i rapporten.
Här är en mer utförlig lista på vad medlingsinstitutet inte tar hänsyn till i sin statistik: ”meriter, kompetens, motivation, produktivitet, sjukskrivning, övertid (betalt/obetalt), jour och beredskap, VAB, föräldraledighet, arbetets svårighetsgrad, sociala färdigheter (till exempel förhandlingsförmåga, samarbetsförmåga, attityd), antal år i företaget, antal jobbyten, branschspecifika utbildningar, löneslag (utfallsrelaterad respektive fast lön).
Yrkesindelningen är dessutom "grov" och "omfattar yrken med vitt skilda arbetsuppgifter, kvalifikationskrav och ansvarsgrad". Utbildningsvariabeln är "grov". Individuella förhandlingar där högre lön kan ha bytts mot flexiblare arbetstid, mer semester och högre pensionsavsättningar”.
Det är alltså omöjligt att, från medlingsinstitutets statistik, särskilja vad, om ens något, av det oförklarade könslönegapet som beror på diskriminering gentemot vad som beror på de okontrollerade faktorerna.
Jag vill med detta inte påstå att det inte existerar någon könslönediskriminering, bara att det från medlingsinstitutets statistik inte går att avgöra om så är fallet. Att antyda något annat är inte hederligt.
De som är insatta i frågan känner givetvis redan till detta. Många tycks dock anse att det är en berättigad lögn – likt den ”ädla lögnen” som Platon ville basera sin idealstat på – som ”åsiktseliten” måste upprätthålla för att kunna driva sin politiska agenda.
”Nisse i Hökarängen” kan inte betros med att hantera något annat än en tillrättalagd verklighetsbeskrivning.
”Den som har makt att få dig att tro på absurditeter har makten att få dig att begå orättvisor”, skrev Voltaire, och historien har, gång på gång, bekräftat orden. Det finns ingen ädel lögn, även om totalitära krafter i alla tider har velat göra det gällande.
Vi löser inte problem bäst genom fördunkling och propaganda, utan genom ärlig, fri och tydlig debatt. Och för er som inte håller med om det återstår alltid ett problem; vad ska ni göra med den som påpekar att er lögn är en lögn?
Karl Daggfeldt, lektor vid Gymnastik och idrottshögskolan
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.