Sexköpslagen - förutsättning för debatten
Läraren Anders Blomström skrev den 3 januari en debattartikel som bygger på intervjuer han säger sig ha gjort med kvinnor från öststaterna som försörjer sig genom prostitution i EU.
Blomström menar att berättelser om hur unga kvinnor säljs till västländer som prostituerade är överdrivna. Han tonar ner hallickarnas, "bossarnas" som han skriver på värsta porrtidningsspråk, roll i sexhandeln. "De här tjejerna tycks ha både vilja och kunskap att ta sig hit även om bossarna försvinner", skriver han. På det sättet läggs större skuld på kvinnorna och mindre ansvar på männen.
Blomström talar genomgående om kvinnorna, "tjejerna" som han förminskande säger, i stället för att tala om dem som utgör det verkliga problemet - männen som köper sex. Problemet är inte, som Blomström menar, "invasionen av sexsäljare från öst", utan de män som efterfrågar kvinnor att köpa. Kunde inte Blomström ha intervjuat dem i stället?
Alla män vet att de gör fel när de förgriper sig på kvinnor och barn. Men de försöker slippa ifrån ansvaret för sina handlingar och talar gärna om ett kvinnans fria val. När Blomström förringar utsatta kvinnors situation tjänar han bara de könsköpande männens intresse.
Blomströms bisarra artikel avslutas med det plötsliga påståendet att lagen om köp av sexuella tjänster "stryper en nödvändig debatt".
I själva verket är det precis tvärtom. Sedan lagen kom år 1999 har många diskussioner förts i svenska medier, som höjt svenskarnas medvetenhet om mäns sexuella övergrepp mot kvinnor.
Blomström säger själv att Sverige inte är en särskilt intressant marknad för dem som säljer kvinnor. Det beror just på att det förts en politik som gör det svårt för män att handla med kvinnors kroppar.
Lagen mot köp av sexuella tjänster är något så ovanligt som en feministisk lag, som tar hänsyn till maktordningen mellan könen. Det är sexköparna som kriminaliseras, inte de utsatta kvinnorna.
Sexköpslagen öppnar för en strategi att bekämpa prostitutionens grundorsaker, i stället för att kapitulera inför sexhandeln.
Vi frågar oss utifrån vilken position Blomström själv talar. Varför och för vem har han gjort de intervjuer med prostituerade som han refererar till? Och varför vill han bara tala om fattigdom och inte om grundproblemet - mäns sexuella förtryck av kvinnor och barn, som prostitutionen är det grymmaste uttrycket för?