Vi måste göra upp med rysskräcken
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-02-06
Vladislav Savic: Jag är mer rädd för hur USA spionerar på medborgarna, än för Putin
Ska man tro på allt som sägs och skrivs om OS i Sotji så tycks Putins Ryssland slå alla slags negativa världsrekord. Man kan rent av tro att Ryssland är det mest homofobiska, det mest odemokratiska, illasinade och korrupta av alla världens länder.
Det har gått så långt att en svensk radioreporter för några veckor sedan kunde kalla ryska hockeyjuniorer för ”svin” i direktsändning efter en slagsmålsfylld landskamp mot Sverige.
Att det senare kom fram att bara en enda spelare – en svensk – blev avstängd i efterhand av domarna, visade kanske att det inte bara var ryssar som var bovar i detta drama.
Men om ryssen kan man i dag säga vad som helst om. Här krävs tydligen varken saklighet, objektivitet eller opartisket.
Som gammal Rysslandskorrespondent känner jag en slags trötthet. Mycket av det som Putin och Ryssland kritiseras för är förstås sannerligen befogat. Men omfattningen börjar bli absurd.
Det är som om Ryssland vore ett ständigt hot mot oss och mot demokratiutvecklingen i världen. Är det verkligen så eller börjar vi tappa nyanserna?
Man skulle exempelvis kunna ställa sig följande kontrollfrågor: Är Ryssland involverat i något krig någonstans i världen? Är Ryssland ett hot för världsekonomin? Spionerar ryssarna på allt och alla, även privatpersoner i utlandet?
Om man svarar tveklöst ja på alla de här frågorna - då är detta ryssförakt befogat. För då bor verkligen djävulen i Moskva.
Men hur ser det ut om man ställer samma slags frågor kring exempelvis USA, Storbritannien, Polen – eller Sverige?
Västvärlden har soldater lite varstans i världen och för många krig i ”demokratins” namn. När det gäller mänskliga rättigheter tycks vi i väst vilja glömma exempelvis romernas situation här. Hur var det nu, för vi inte register över romer i Sverige?
Vi rapporterar om Moskvas tryck på Ukraina men glömmer att EU också använder sig av ultimatum gentemot dagens ukrainska regim, som för övrigt är lika korrupt som föregångarna.
Det är väl skönt att vi nu har Sotji-OS så vi kan glömma alla det andra.
Och så var det där med homofobin.
Då ska vi helst blunda för att en rad av USA:s delstater och majoriteten av världens länder har minst lika hård lagstiftning som Ryssland.
Så, hur farlig är då ryssen och Putin egentligen? Själv oroar jag mig mer över utvecklingen på närmare håll.
Vi har redan fått en mjukvariant av en fascistiskt inriktad regim mitt ibland oss, nämligen i Ungern. Främlingsfientligheten och rasismen håller på att bli en maktfaktor i vår närhet.
Kopplar man ihop det med den ökade medborgarkontrollen via nätet så kan man skönja en ganska skrämmande framtidsbild. Västerländska säkerhetstjänster har idag metoder för kontroll av medborgarna som skulle ha gjort tidigare sovjetiska KGB och östtyska Stasiagenterna gröna av avund. Vad händer om dessa arkiv hamnar i orätta händer – i dag eller vid maktskiften?
Sådant skrämmer mig långt mer än ryssen och Putin.
För Ryssland har nog med egna bekymmer. Omgivet av NATO-länder i väst, en potentiell fiende i ett allt starkare Kina österut samt hotande utveckling i de muslimska staterna vid de ryska sydgränserna.
Varför skulle Ryssland då vilja ge sig på Gotland, mitt i ett NATO-dominerat Östersjön?
Titta bara på kartan och slappna av!
Ska man då inte kritisera Ryssland för dess brister och problem? Självklart. Men då måste det ske mer nyanserat och trovärdigt. Att peka finger och samtidigt stå för egna allvarliga tillkortakommanden brukar inte inge respekt. Det brukar kallas dubbelmoral.
Vladislav Savic