Muslimer straffas för enskildas handlingar

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2011-01-07

Debattören: Rimligare om Tranåsbor manifesterat mot våld

DEBATT Bara en dag efter Taimour Abdelwahabs misslyckade självmordsattentat drog svensk-irakier under ledning av Abir Al Sahlani (c) ut och manifesterade sitt avståndstagande från terrorism. En rad muslimska organisationer följde deras exempel. En del finner det kanske märkligt att muslimer på det här sättet tar ett kollektivt ansvar för något som utförts av enskilda men deras agerande är faktiskt helt rationellt med tanke på att muslimer som grupp bestraffas för vad enskilda muslimer gör.

Det hade förstås varit rimligare – om än galet det också – att Tranåsbor gick ut och manifesterade mot terror eftersom Abdulwahab växt upp där efter att ha kommit från Irak i barndomen, men det kollektiva bestraffandets princip i Sverige gäller inte vita människor från en kristen idétradition, bara muslimer.

Senast har detta visat sig efter att en grupp så kallade islamistiska jihadister från Sverige påträffats i en bil i Danmark och nu är misstänkta för förberedelse till terrorbrott. En av svenskarna var Munir Awad som tidigare hållits fängslad vid Afrikas horn och i Pakistan misstänkt för inblandning i terrorism men som i båda fallen friats från alla misstankar. Genast vässade debattörerna i högerpressen pennorna, men inte för att rikta kritik mot Munir Awad som person, utan för ett kollektivt angrepp på muslimer i offentligheten.

Muslimska mänskliga rättighetskommittén (MMRK) kritiseras för att vi lanserat en rapport som bygger på Awads egen berättelse om hans resor till Somalia och Pakistan. Som människorättorganisation såg vi det som vår självklara uppgift att lansera rapporten där Awad själv redogjorde för sina avsikter med resorna och berättade om tortyr och andra övergrepp mot honom under överinseende av internationella säkerhetstjänster från USA, Storbritannien och Pakistan.

Berättelsen i sig är viktig och inte helt osannolik med tanke på vad som kommit fram om det internationella fängelsesystem som upprättats efter 11 september av USA och dess allierade i det så kallade kriget mot terrorismen där tortyr är en vanligt förekommande praktik. Den logik ledande journalister och proffstyckare nu vill påtvinga oss signalerar att det var fel av oss att rapportera om övergrepp mot mänskliga rättigheter utförda av stater för att Awad idag igen är misstänkt för brott. Vi vet inte riktigt om det är för att vi är muslimer som rapporterar detta eller för att de anser att övergrepp utförda av dessa stater inte ska diskuteras?

Däremot noterar vi skillnaden mellan hur ordföranden för Muslimska rådet Helena Benaouda behandlats, såsom mor till Awads tidigare sambo, och behandlingen av pappan till den misstänkta Malmöskytt som länge terroriserade Malmös icke-vita befolkning. Benaouda tvingas löpa gatlopp. Malmöskyttens far däremot har inte mötts av någon kritik. Ingen har heller, såvitt vi sett, frågat om han tar avstånd från sin son eller fördömer hans gärningar. Inte heller har några kollektiva insatser organiserats från vita, kristna svenskar ämnade att visa att de som grupp tar avstånd från nedskjutningar av icke-vita svenskar.

Den överväldigande majoriteten av terrorism i Europa begås av högerextrema och vänsterautonoma grupper. Ändå finns ingen diskussion där vänstern eller högern i allmänhet misstänkliggörs på det sätt som muslimer som grupp diskuteras. Säpo själv betonar gång på gång att hotet från så kallad islamistisk terrorism är mycket begränsat i Sverige, men i tider som dessa, där överdrifter används som en medveten strategi för att begränsa svenska muslimers inflytande i samhällsdebatten, är det extremt viktigt att svenska muslimer inte låter sig begränsas av det kollektiva bestraffandet utan öppet står upp mot dem som vill tysta vår röst.

Kitimbwa Sabuni, Muslimska mänskliga rättighetskommittén