Fildelningens fina framsida

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-26

Var inte rädd för fildelare. De är bara vanliga människor som delar med sig

Hundratals demonstranter på Gustav Adolfs torg i Stockholm demonstrerar mot jakten på fildelare.

”Fildelning är stöld.” Detta har upprepats tills det har blivit en sanning. Inte undra på att upphovsmännen reagerar med ilska – de får ju jämt höra att de blir bestulna. Och plötsligt har allt blivit fildelarnas fel, från minskad popularitet till konstnärliga svackor. Detta skapar en destruktiv polarisering mellan kreatörer och publik. Om vi i stället försökte bena ut begreppen kanske många upphovsmän kan inta en mer positiv attityd till vad The Pirate Bay och andra bittorrentsajter har stått till tjänst med.

Till att börja med är inte fildelning i sig något brott, så länge materialet som fildelas är lagligt. Fildelning är bara olagligt om materialet sprids olovligt, men inte ens då är det stöld i juridisk mening. Antipiraten Henrik Pontén förklarade nyligen att man med stöld menar att fildelningen inneburit ett förlorat köptillfälle. Tyvärr har fokus hamnat på just den formen av fildelning. I själva verket finns det flera olika fildelarkategorier och lika många olika syften bakom.

1. Den uteblivna försäljningens fildelning

Denna innebär, rent krasst, att människor laddar ner material i stället för att köpa det, och att de hade köpt om möjligheten att lad­da ner inte hade funnits. Detta förekommer givetvis, men vi vet att det inte är så vanligt som lobbyn påstår eftersom den utgår från att det rör sig om hundra procent.

2. Den ökande försäljningens fildelning

Det här är den delen som vi kulturälskare pekar på. Människor laddar ner saker och, om det är tillräckligt bra, betalar för det så småningom. Den här typen av fildelning är också marknadsföring – både för de upphovsmän som inte exponerats så väl och för dem som redan nått ut brett. Även storsäljarna har massor av potentiella kunder kvar.

3. Den icke-säljande fil­delningen

Här hittar vi förmodligen den allra största delen. I den finns till att börja med allt skräp från ovanstående två kategorier. Det vill säga sådant som är så dåligt att man inte vill betala för det vare sig man hade kunnat tänka sig att göra det om det var bra eller inte.

Men här finns också den fildelning som görs av människor som inte har råd att betala för sig. ”Så det ska vara tillåtet att stjäla för att man inte har råd”, kanske någon­ nu frågar. Nej, det ska det inte. Men man kan samtidigt inte hävda att det är en utebliven försäljning eftersom personen ifråga inte hade råd att köpa, och därmed är det inte heller ”stöld”. Om någon köper en ful-Rolex innebär det inte att Rolex förlorade en möjlighet att sälja en riktig klocka, för den som har råd med en äkta Rolex skulle inte köpa en billig kopia.

Häri ryms också gruppen som nästan ser det som en sport att fildela. Men dessa kommer ingalunda att springa till affären och bunkra upp med köpekultur om torrent­kranarna stängs. Deras fildelning är inte uteblivna köp.

4. Den kulturreserverande fildelningen

Det här är den riktigt kultur­nördiga fildelningen. I den ryms olovlig kopiering av upphovsrättsskyddat material som inte går att köpa! Vi har alltså en enorm kultur­skatt, men materialet är alldeles för gammalt och/eller alldeles för smalt för att de bolag som äger rättigheterna ska ha något intresse av att försöka sälja det.

Eftersom upphovsrätt är snåriga saker och den ekonomiska skyddstiden så vansinnigt lång kan det uppstå konstiga situationer. Upphovsmännen till verken kan vara döda och bolagen som en gång gav ut materialet satta i konkurs. De som äger rättigheter genom arv eller konkursbo kanske inte känner till vad de sitter på. Inte ens Henrik Pontén kan väl hävda att den här sortens fildelning är stöld?

Vi hoppas att vi med detta kastat lite nytt ljus över fenomenet fildelning, och att rädslan som omger den ska minska. Fildelare är vanliga människor som gör vad människor alltid har gjort – delar med sig. Och framför allt är de, eller kan bli, era fans och kunder.

Johnny Olsson, Unni Drougge