Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ragnar, Ragna

Iran avrättar minderåriga

Osborn Holmstrand och Mani Azizzadeh: Delara är dömd till döden för ett brott hon inte begått

Delara Darabi bodde i staden Rasht i norra Iran. Hon började teckna och måla när hon var bara tio år och skrev även dikter. Hon visade klart konstnärliga anlag men förberedde sig samtidigt för studier på universitet.

När hon var 17 år fattade dock hon och hennes pojkvän Amir ett ödesdigert beslut.

Amir ansåg att pengarna till deras bröllop inte räckte, varför han övertalade Delara att vara med om ett inbrott som skulle finansiera det hela. Under inbrottet överraskades paret av kvinnan i huset. Hon avled på grund av de knivhugg som då riktades mot henne.

Amir förmådde Delara att ta på sig skulden, eftersom de båda trodde att Delara var för ung för att få dödsstraff. Av kärlek till sin pojkvän lydde hon hans anmodan. Men till sin fasa dömdes hon ändå till döden, trots att hon tog tillbaka bekännelsen och hävdade att pojkvännen hade begått mordet.

Hennes advokat uppger att Delara är vänsterhänt och saknar kraft att utdela de 18 knivhugg som dödade offret. Dessutom påpekar han att brottsutredningen är ofullständig. Så har till exempel aldrig fingeravtrycken på kniven undersökts. Domen baseras endast på hennes nu tillbakadragna bekännelse.

Trots att den fruktansvärda domen överklagats kvarstår den: Delara ska dö genom hängning.

Hon är inte ensam: 16 andra ska också avrättas på samma sätt, trots att Iran har undertecknat FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. Av dessa människor är nio minderåriga. Detta strider även mot FN:s barnkonvention som Iran har skrivit under. Iran har alltså förbundit sig att inte avrätta någon som var under 18 år när gärningen begicks.

Ofta sker hängningar i Iran offentligt, dessutom genom en synnerligen smärtsam och omänsklig metod, då offret långsamt stryps till döds. Många gånger tvingas offrets barn och andra anhöriga att vara åskådare till avrättningen.

Om något kan vara värre än allt detta: nio kvinnor i Iran ska stenas till döds, flera av dem är unga och har barn. Dödsstraff genom stening är ett ofattbart grymt, plågsamt och långdraget sätt att dö på: stenarna får varken vara för små eller stora. Offret ska dö långsamt men säkert. Detta kan ta uppemot en timme. Så sent som i maj genomfördes två avrättningar genom stening.

Efter den religiösa diktaturens maktövertagande har 120 000 politiska motståndare och 4 000 homosexuella avrättats. Men sedan Ahmadinejad tillträdde som president i Iran har antalet avrättningar av alla slag ökat i omfattning: av minderåriga, kvinnor,

homosexuella, politiska motståndare och etniska minoriteter.

Även brott mot andra mänskliga rättigheter förekommer: omfattande tortyr, amputering, ögonuttagning och spöstraff. En 14-årig pojke som åt mat på en offentlig plats under Ramadan avled efter de 86 piskrapp han fick för förseelsen.

Det tycks som om västerländs­ka politiker är lyckligt omedvetna om allt detta. Om de inte är det värderar de olja och handelsavtal högre än människovärde och människoliv.

Man kan vädja för tio av de ovan nämnda dödsdömda personernas liv genom att gå in på följande länk:

http://www.utb.hb.se/~S031959/vädjandelistor.htm

Dagens debattörer