"Hallå hela pressen – kokain är farligt"
Björn Fries: De bidrar till myten om kokain som harmlös partydrog
Missbruket av kokain bland journalister på Stockholms innekrogar gör mig både illa berörd och förbannad. Inte nog med att journalisterna skadar sin egen hälsa och signalerar till unga människor att det är okej att knarka – de stöttar också en brottslighet som de samtidigt har uppdraget att granska.
Kokain är en livsfarlig drog. Höga doser orsakar bland annat ökad och oregelbunden hjärtverksamhet och kan i värsta fall leda till döden. Bara efter några dagars användning kan ett svårbehandlat beroende uppstå. Den som använder kokain riskerar att omedelbart fastna. Därför går det inte att jämföra alkohol med kokain. Därför kan man inte tala om bruk utan enbart om missbruk.
Journalister som mer eller mindre öppet väljer att använda kokain bidrar starkt till att stärka myten om kokain som en harmlös och ofarlig partydrog. De signalerar att knark och framgång hör ihop.
En av de journalister som valt att berätta om sitt missbruk i Aftonbladet ger en annan bild av drogen.
Hon vittnar om hur flera av hennes vänner i mediebranschen har gått under på grund av kokain. Vänner som plötsligt kunde sitta en helt vanlig tisdag på krogen, höga på kokain, och dricka starköl med, som hon uttrycker det, fullgubbar.
Glamouren förbyttes snabbt till utslagning. För polisen, socialtjänsten och sjukvården – de som arbetar mot narkotika på fältet – existerar inte bilden av den lycklige kokainisten.
Journalister är offentliga personer med ett stort personligt ansvar. De är förebilder för många unga människor som själva riskerar att hamna i missbruk när de ser sina idoler använda knark. Knarkandet blir en del av den livsstil de vill uppnå och de ser inte missbrukets baksidor.
Om inte journalisterna och mediebranschen tar tag i problemet är risken inte bara att fler unga börjar knarka, utan också att journalisternas trovärdighet ytterligare äventyras.
Hur ska jag som mediekonsument kunna lita på vad som sägs och skrivs i media om ett toppskikt av journalister missbrukar en drog som kraftigt försämrar omdömesförmågan? Hur ska jag kunna lita på att journalister granskar den organiserade brottsligheten om de samtidigt stöttar den genom att köpa kokain? Är det möjligen så att journalister, mer än andra, är för en legalisering av narkotika?
I Aftonbladets rapportering om kokainmissbruket bland journalister medger en av de knarkande journalisterna att hans missbruk kanske kan upplevas som hyckleri. Han säger att det är lätt att journalister hycklar.
Sedan början av 2000-talet har allmänhetens förtroende för massmedierna minskat rejält, enligt undersökningar från SOM-institutet vid Göteborgs universitet. Frågan är om massmedierna har råd att spela med sin trovärdighet.
Narkotika är ett av våra svåraste samhällsproblem, och ett ämne som massmedierna ofta belyser. För att jag och andra mediekonsumenter ska kunna känna förtroende för att det som sägs och skrivs är sant, måste jag veta att upphovsmannen eller upphovskvinnan inte själv är en del av narkotikaproblematiken.
Redaktionschefer och andra chefer inom massmedia måste bli bättre på att upptäcka droganvändning bland personalen och tydligt markera vilken syn företagen har på narkotikaanvändning.
Inom krogen, som också är en utsatt bransch när det gäller alkohol och narkotika bland personalen, finns i dag många goda exempel på hur en tydlig alkohol- och narkotikapolicy kan minska missbruket bland de anställda.
Narkotika är ett arbetsmiljöproblem eftersom också arbetskamraterna drabbas när en anställd har missbruksproblem. Det kan handla om allt ifrån att komma för sent till jobbet till svårigheter att lösa problem. På krogen har man hittat metoder för att hjälpa de som missbrukar att sluta med sitt missbruk. Mediebranschen borde ta efter.
Dagens debattör
