Kommunernas olagliga affärer kostar miljarder

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2011-12-16

Debattörerna: Dags att sätta stopp för kommunpolitikernas Svinarps-fasoner

I Sverige har kommunerna stort ansvar för sådant som rör vår vardag. Förvånansvärt ofta tas beslut som är olagliga eller till och med gränsar till det brottsliga. Besluten resulterar inte sällan i stora förluster som går ut över kommunmedborgarna eftersom de måste finansieras genom besparingar i till exempel vård och skola.
 

Vi har länge studerat kommunala affärer av olika slag och slås av hur kommunala politiska beslut leder till att kommuner förlorar hundratals miljoner kronor på projekt som inte kommer kommuninvånarna till godo. Vissa affärer är sådana förlustmaskiner att vi tycker det bör införas ett ansvar för beslutsfattare som ligger bakom beslut som är uppenbart felaktiga eller olagliga. Låt oss nämna några exempel på fall då kommunpolitikerna tidigt borde ha dragit i nödbromsen.

I Umeå, Örnsköldsvik och Skellefteå har kommunerna genom att investera i företaget Sekab förlorat runt 1,5 miljarder kronor på bland annat sockerrörsplantager i Tanzania. Forskare har dömt ut verksamheten som oansvarig och miljöfarlig, dessutom dömde förvaltningsrätten nyligen ut den som olaglig. I Örnsköldsvik togs investeringsbesluten i kommunfullmäktige på ofullständiga, muntliga underlag.
 

I Solna har Nationalarenan hittills kostat solnaborna nära en halv miljard kronor. Bygget är inte upphandlat och har blivit 50 procent dyrare än planerat. Solna stads invånare riskerar i ett längre perspektiv att få stå för en stor kostnad eftersom staden kan tvingas gå in med mer kapitaltillskott om arenan går med förlust. Beslut om Solna stads del i arenan togs i kommunfullmäktige på till stor del ofullständiga underlag.

I Stockholms stad såldes en hemtjänstverksamhet till tidigare anställda för 70 000 kronor. Marknadsvärdet på verksamheten har beräknats till minst 20 miljoner kronor. Stadsdelsnämnden beslutade om försäljningen, trots att en ordentlig bolagsvärdering inte hade gjorts. Enligt Högsta Förvaltningsdomstolens dom var försäljningen olaglig.
 

När vi började gräva i den här typen av affärer möttes vi ofta av politiker som bedyrade att vi får göra såhär. Efter ett antal vändor i domstol stod det dock klart att många av besluten var olagliga. De fick inte alls göra såhär, men med en tandlös kommunallag kunde de inte stoppas.

Vi hoppades att kommunpolitikerna, då de insåg att besluten var olagliga, skulle börja fatta lagliga beslut. I stället gör nu många kommuner sitt bästa för att komplicera och mörka beslutsprocessen när det gäller olagliga beslut genom ofullständiga eller muntliga underlag, bolagsbildningar eller informella överenskommelser.
 

Vad gör vi när beslut gång på gång tas som går långt utanför det som vi betalar kommunalskatt för? Beslut som i onödan kostar kommuninvånarna hundratals miljoner eller till och med miljarder kronor? Felaktigheterna går också ut över företagen när konkurrensen snedvrids och korruptionen ges tillfälle att växa.

Kontrollen ligger i hotet att inte bli omvald i nästa val, men detta hot medför uppenbarligen inte sådan effekt som det borde ha. Hotet att inte bli omvald återställer dessutom inte pengar, förtroende eller känslan för etik och moral.
 

Hur många vårdplatser ska få slösas bort och hur många småföretagare måste konkurreras ut innan alla de märkliga affärer, som förefaller ha inspirerats av det fiktiva kommunalrådet i Svinarp, slutligen stoppas på ett effektivt sätt?

Pär Cronhult, Micha Velasco