Höj rösten du också

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2014-05-30

Ametist Azordegan: Vi kommer mycket längre om alla bidrar i kampen mot rasismen

Mina största problem med Sverige just nu är dels misstänkliggörandet av antirasismen istället för normaliseringen av det. Samt normaliseringen av rasismen istället för misstänkliggörandet av det. Jag ser orsakerna vara två. Dels lider svenskar och framförallt svensk media och instutitioner av historielöshet om rasismens uttryck och den organiserade rasismens listiga retorik. Det gör att igenkänningen av rasism sällan sker när det ska. Det gör att alldeles för många sakteliga berett sittplats åt rasismen i det svenska folkhemmet. Vi som upplevt rasismen i första hand vet att den är en charlatan och slug bedragare, en bluffmakare som aldrig går under eget namn. Rasismen är den bästa sol-och-våraren.

Den andra orsaken till läget är den svenska rädslan för känslor. Det är fult att känna och höja rösten här. Den saken är bland det första man lär sig när man kommer hit från ett annat land – agera svalt och måttligt annars blir din trovärdighet ifrågasatt. Dessutom lever Sverige just nu i skåran mellan den gamla svenska självbilden och den nya. Bilden som Palme byggt upp av svenskhet likvärdigt som solidaritet, neutralitet och värnande om svenska folkhemmet existerar inte längre. Och den nya självbilden är så obehaglig att svenskar kämpar emot den. Det är jobbigaste är att se sitt riktiga jag i spegeln, det vet alla som gått i terapi.

Den nutida egentliga Sverige präglas av svaghetsförakt, girighet och antipati. En räddning vore att tolkningsföreträdet av vad som är rasism ges till oss som är dess offer. Ni andra som bryr er kan dock hjälpa till.

Naturen och djuren har instinkter som vi människor kan använda som mall i liv och samhälle. Om du tittar på fåglar som vill mot ett visst mål så ser du att de flyger i en V-formation. Fåglarna är väldigt smarta. Aerodynamiken gör nämligen att den som flyger i täten kämpar och gör de absolut flesta vingslagen medan de andra kan pusta ut och hämta krafterna. Medan den första fågeln kanske gör 60 vingslag i minuten, gör fågeln bakom bara 30 och nästa behöver bara göra 20 medan de sista mest glider framåt. Under färden mot målet turas de hela tiden om att flyga längst fram och roterar så de ändrar sin ordning i kön. De kommer nämligen längre på det här viset. Fåglarna i V-formationen flyger 70 % längre en ensam fågel. En ensam fågel skulle aldrig orka sträckan ensam. Och om de flög oorganiserat huller om buller skulle ingen alls av dom orka sträckan fram till målet. En organiserad grupp kommer längre, det här vet fåglarna instinktivt.

Ni kanske har märkt att det finns en del människor som kämpar mest just nu. Det finns en del vars röster återkommande hörs mot rasismen. Varje gång de höjer rösten har de roterat och flyger just då längst fram i formationen. Vi andra, resten, vi tillåts då pusta ut och glida på framåt mot målet i den luftvirvel de rör upp. Det enda sättet för alla oss, för hela gemenskapen, att komma fram till målet är att avlasta andra genom att rotera fram ibland. Det gör du väldigt enkelt. Du gör det genom att höja rösten mot rasismen med jämna mellanrum. Rotera. Avlasta. Så kommer vi fram ända dit.

Ametist Azordegan