Politiker, behöver ni en vårdskandal?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2013-12-04
Läkare: Bristen på vårdplatser kan leda till döden – tillsätt en katastrofkommission
Jag är en 75-årig pensionerad läkare som nyligen lades in ett dygn på Öron-, näs- och halskliniken Karolinska sjukhuset för en operation.
Efter några timmar på vårdavdelningen kördes jag ner till operationsenheten för sövning och operation. Väl tillbaka på avdelningen blödde det en del från näsan. Bredvid mig på tvåsalen låg en man som skrevs ut på eftermiddagen. Det var lugnt och tryggt på salen.
Vid 21.30-tiden kommer nattsköterskan in och säger urskuldande att mitt rum måste tas i anspråk för en patient, som inte var en öron-, näs- och halspatient, men som behövde ett enkelrum. Min säng kördes över till ett fyrabäddsrum. Det slamrades så fort någon med droppställning skulle ut på toaletten. Trots en sömntablett kunde jag inte sova men föll på efternatten, efter intag av ytterligare en sömntablett, i några timmars halvdvala.
Varför berättar jag nu detta? Operationen gick bra, det personliga omhändertagandet var föredömligt och sjukhusmaten bättre än förväntat.
Det var dock något som inte var bra. Jag låg på ett tvåbäddsrum. Att sent på kvällen behöva flytta till ett oroligt fyrabäddsrum är inte det bästa för en nyopererad som behöver lugn och ro och som inte bör utsättas för störningar och smittorisker.
Dessutom, vilka risker utsätts den patient för som måste tas in på en öron-, näs- och halsavdelning fastän han tillhör en annan vårdspecialitet?
Allt detta har med vårdkvalitet att göra.
Patientsäkerheten var inte hotad för min egen del men vårddygnet som nyopererad fick mig att fundera över både patientsäkerheten och arbetsmiljön på våra sjukhus.
Sverige ligger sedan länge i bottenskiktet bland OECD-länderna beträffande antalet vårdplatser per tusen invånare. 2012 nåddes en ny bottennotering i vårt land med 2,6 vårdplatser per tusen invånare.
I Sjukhusläkaren nr 3/2013 står om ”åtta dödsfall på Skånes universitetssjukhus under åren 2011-2013, där sjukhuset erkänt att bristen på vårdplatser varit den direkt avgörande eller bidragande orsaken till att patienten avled”.
Sjuksköterskebristen bidrar till sjukhusens vårdplatskris och arbetsmiljöproblem. Färdigutbildade sjuksköterskor slutar sina anställningar på grund av stressig arbetsmiljö och dåliga löner.
Det pågår ett sjuksköterskeupprop där sjuksköterskestudenter strider för högre ingångslöner.
På Akademiska sjukhuset i Uppsala har ingångslönen för sjuksköterskor nyligen höjts till 25 000 kr/månad – något andra sjukhus bör ta efter om vi skall få bukt med sjuksköterskebristen.
Ett läkarupprop, med i dag över 9 000 namnunderskrifter, har initierats av några unga läkare rörande de allvarliga problem som svensk sjukvård står inför.
Min fråga är: Har inte ansvariga politiker lyssnat på de talrika larmsignaler om brist på sängplatser som kommit både från anställda inom vården och från myndigheter som Socialstyrelsen? Krävs en större vårdskandal innan ”öronpropparna” tas ut?
Vad bör göras? Tillsätt i alla landsting en katastrofkommission med uppgift att klarlägga orsaker bakom varje allvarlig kvalitetsbrist inom vården där även strukturella faktorer som platsbrist, felaktiga ekonomiska incitament och bristande resurser beaktas. Denna kommission bör vara tvärprofessionell med läkare, sjuksköterskor, en jurist och en ekonom.
Slutligen: Det yttersta ansvaret för den uppkomna vårdkrisen och för att något nu görs har socialmininister Göran Hägglund och regeringen.
Jan Halldin