Vi kan göra mer för Dawit Isaak

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-08-23

Kurdo Baksi: Varför lyckas USA där Sverige misslyckas?

I mitten av maj riskerade den amerikanska journalisten Roxana Saberi dödsstraff i Iran för att ha ”ägnat sig åt spioneri”. Efter påtryckningar från USA frigavs hon.

I slutet av juli besökte Bill Clinton det slutna Nordkorea. Efter ett kort besök lyckades få hem två amerikanska journalister som gripits och dömts till långa fängelsestraff.

I helgen besökte den amerikanske senatorn Jim Webb Burma. Han återvände inte tomhänt till USA. I söndags fick den amerikanske medborgare John Yettaw, som häromdagen dömts till sju års straffarbete för en simtur till den burmesiska oppositionsledaren Aung San Suu Kyis hus, lämna Burma.

Medan John Yettaw befann sig på flygplanet kom ett annat glädjebesked: Den 24-åriga akademikern och fransyskan Clotilde Reiss sattes på fri fot i den iranska huvudstaden Teheran. Reiss greps i början av juli i år för ”delaktighet i konspiration mot Irans regering”.

Det är bara att gratulera amerikanska och franska diplomater som skördar framgångar och gör allt för att befria sina medborgare som råkar illa ut i diktaturer.

Jag önskar att jag ha lika stor respekt även för diplomatin på det svenska utrikesdepartementet. Men icke. Initiativ, engagemang och intresse för svenskar som råkat illa ut i diktaturer lyser med sin frånvaro hos vår utrikesminister Carl Bildt och hans stab.

Det tydligaste exemplet gäller den svenska medborgaren, trebarnspappan och journalisten Dawit Isaak som med stor sannolikhet vistas i ett hälsofarligt fängelse i Eritrea. Den 23 september 2001 fängslades han i Eritrea med anledning av att ha skrivit artiklar som handlade om behovet av frihet och demokrati för Eritrea. Dawit sitter fängslad utan rättslig prövning och nekas advokat.

Sverige måste överge sin tysta diplomati och ta nya grepp för att befria Dawit. Hans liv är i fara. Det är bråttom.

Sveriges statsminister eller utrikesminister Carl Bildt bör inleda en högljudd diplomati genom att besöka den eritreanska huvudstaden Asmara. Ett annat förslag är att den förre statsministern Ingvar Carlsson får uppdrag att träffa Eritreas president.

Varför lyckas inte den berömda svenska diplomatin när USA-politiker ständigt hämtar hem medborgare som dömts till fängelse på felaktiga eller godtyckliga grunder?

Reinfeldt, åk till Eritrea i morgon!

Kurdo Baksi
författare och journalist