”Visa mig de manshatande feministerna, Pär Ström”
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2013-03-20 | Publicerad 2008-01-15
Den som vill odla myten om den manshatande feministen måste ha mer på fötterna än Pär Ström, skriver Sigge Eklund.
Författaren, debattören och IT-konsulten Pär Ström har uppmärksammats stort den senaste tiden för sina engagerade texter om feminismens skadeverkningar på det svenska samhället. I en färsk bok med titeln ”Mansförtryck och kvinnovälde” och i artiklar med rubriker som ”Män kuvas av statlig feminism” driver han tesen att feminismen måste motarbetas, eftersom den utövar ”ett utbrett men nedtystat mansförtryck i Sverige”.
I sina upprörda texter berättar Ström om hur svenska feminister betraktar män som ”en skock lata och egoistiska härskare som super, slår sina fruar och konspirerar i bastun om hur kvinnor bäst kuvas” och att detta synsätt numera ”accepterats som sanning av större delen av medierna och det politiska Sverige” (SvD, 2/1).
Eftersom jag inte riktigt känner igen varken den feminism eller det samhälle Pär Ström beskriver, är jag mycket fascinerad av honom och det genomslag han fått i samhällsdebatten.
Kan det vara så att jag fått allt om bakfoten – att en manshatande ”egofeminism” börjat utöva ett förtryck på män, utan att jag märkt det?
För att undersöka saken börjar jag med att läsa om alla intervjuer med honom noggrant. Tyvärr är det inte till någon större hjälp. Hans påståenden om feminister är nämligen aldrig förankrade i några direkta källhänvisningar. Det går alltså tyvärr inte att med hjälp av artiklarna ta reda på exakt vilka feminister det är som hatar män så mycket.
Jag laddar därför ner hans omtalade bok ”Mansförtryck och kvinnovälde”. Kanske kan den upplysa mig om vilka feminister vi bör akta oss för.
Den visar sig dock utgöras av samma typ av abstraktioner som hans artiklar. På 194 sidor beskrivs ”feministernas” hatfyllda natur, men inte ett ord om hur han gått till väga för att kartlägga denna natur. Fortfarande inga konkreta hänvisningar till artiklar eller uttalanden (förutom ett stort antal till den klassiska ”Män är djur”-repliken från tv-dokumentären ”Könskriget” 2005).
Jag letar vidare på hans blogg, men utan framgång. Bara nya hänvisningar till ”feminister”, utan att redogöra för om han menar särartsfeminister, likhetsfeminister, anarkafeminister, liberalfeminister, radikalfeminister, socialistiska feminister, queerfeminister, eller vardagsfeminister.
Då kollar jag Fi:?s webbsida, för att se om de uttrycker sig på det aggressiva sätt som Pär Ström påstår. Jag läser ett antal feministbloggar. Jag lusläser ariklarna på ROKS webbsida. För att vara på den säkra sidan alltså.
Till slut ger jag upp, och konstaterar att jag inte hittar en enda text, inte en enda mening, som bekräftar hans bild av den manshatande feministen. Visst hittar jag aggressiva utfall mot specifika individer, beteenden och politiska åtgärder. Och visst hittar jag dåligt underbyggda analyser här och där. Men på det stora hela uppfattar jag ”feminismen” som vilken stor politisk rörelse som helst: uppbyggd av en spretig och motsägelsefull mängd falanger, med olika infallsvinklar på mycket komplexa frågor.
Men är det möjligt? Kan det verkligen vara så att flera av Sveriges största tidningar tillåter en person att fylla helsidor med hatfyllda attacker som saknar täckning? Kan myten om den blint manshatande feministen ha blivit så djupt förankrad i vår kultur att den inte ifrågasätts längre?
Jag vet inte. Jag vet bara att jag har levt i Sverige i 33 år, och aldrig sett henne. Inte ens i Ireen von Wachenfeldts rödsprängda ansikte såg jag henne, när hon sa att ”män är djur”. Jag såg bara en kvinna som efter mångårig kontakt med misshandlade kvinnor, i en pressad situation, förmedlade att hon tvingats omvärdera synen på vad vissa människor är kapabla till.
Jag menar inte att du har fel, Pär Ström. Jag utmanar dig bara att underbygga din kritik av ”feminister” med fakta. Därefter kan vi inleda en diskussion.
Du kan börja med att redogöra för exakt vilka svenska feminister det är som tycker att män är ”en skock lata och egoistiska härskare som super, slår sina fruar och konspirerar i bastun om hur kvinnor bäst kuvas”.
Ge mig ett enda namn bara, så är saken ur världen.
Dagens debattör
Sigge Eklund
33 år, Stockholm, författare .