Låt inte Moderaterna bli ett normlöst parti
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2011-04-19
M-politikern Stefan Olsson: MUF:s ”normkritik” hör inte hemma hos oss
Moderaterna står just nu i begrepp att skriva om sitt idéprogram. En av ledamöterna i den kommitté som ska utforma det nya idéprogrammet är ordföranden i Moderata ungdomsförbundet Erik Bengtzboe. I en intervju i den moderata medlemstidningen Medborgaren konstaterar han att ”Vi vill skapa ett rättvist samhälle där ingen hålls tillbaka av normer och värderingar.”
Vad? Ska Moderaterna bli ett parti för ett normlöst samhälle? Man gnuggar sig i ögonen och läser en gång till. Jo, så säger han, MUF-ordföranden. Moderaterna ska vara mot normer och värderingar.
Uppenbarligen har något blivit tokigt. Det verkar som att MUF i sin iver att vilja hjälpa till i partiets förnyelsearbete har missat något väsentligt, nämligen att nytt inte är detsamma som populärt.
Inom vissa intellektuella vänsterkretsar i vårt land har det under ett antal år varit populärt att vara ”normkritisk”. Samhället består av en miljard olika normer som reglerar vårt sociala liv. En del av dem är uttalade och väl kända. Andra är implicita och vi följer dem utan att egentligen tänka på hur de fungerar. En av de vanligaste normerna är till exempel att män och kvinnor inte bär samma typ av klädsel. Inget hindrar att män bär klänning, men normen säger att män bör klä sig i byxor.
Vissa av dessa normer kan upplevas som förtryckande. De som ägnar sig åt ”normkritik” har därför specialiserat sig på att hitta dolda normer som de menar är förtryckande för att vi ska kunna göra oss av med dem.
Ambitionen att befria oss från förtryckande normer vore lovvärd om inte upplägget vore skevt redan från början. Typiskt för den ”normkritiska” verksamheten är nämligen att aldrig komma med några konstruktiva förslag, på vilka nya normer som bör ersätta de gamla, vilka normer som bör behållas, vilka som har delvis negativa konsekvenser, men delvis positiva och så vidare. Ambitionen är att avskaffa så många normer som möjligt, inte att skapa nya och bättre normer.
Denna skevhet upplevs inte som främmande inom den politiska vänstern eftersom man där gärna vill tro att man är inbegripen i en kamp mot borgerliga och kapitalistiska maktstrukturer. Förr hette det att man skulle göra revolution. Nu nöjer man sig med ”normkritik” i stället, men tanken är densamma. Ju mer av det etablerade samhällets normer som kan rivas ned, desto friare blir människan.
”Normkritiken” står egentligen inte heller för något nytt. Normer och värderingar är något som har diskuterats
i tusentals år. En av de mest inflytelserika ”normkritikerna” i världshistorien hette exempelvis Jesus. En stor del av hans budskap handlade om att Gamla testamentets rigorösa levnadsregler borde ges en annan tolkning än den dåtidens politiska ledarskikt förespråkade. På samma vis finns sedan länge en sekulär diskussion om etik vid universiteten som pågått oavbrutet sedan Platons dagar.
För att behålla sin nyvunna position som Sveriges ledande parti är det nödvändigt för Moderaterna att förnya sig. Men förnyelse är inte detsamma som att greppa efter vilka idéer som helst som för stunden verkar vara populära. Hur det gick till när den ”normkritiska” utrensningsideologin fick fotfäste i Moderata ungdomsförbundet är fortfarande en gåta. Men vi får hoppas att partiet i övrigt inte går i samma fälla.
Stefan Olsson