Folkens ilska kan fälla EU
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-02-20
Sven Wollter: Den borgerliga politiken måste få ett stopp
Sverige är ännu med i svindlarnas EU där konflikten mellan kapitalisternas jakt på största möjliga profit och arbetarklassens och folkets krav på välfärdspolitik skärpts. Under senaste året har etablissemanget hotat med att hela EU kan braka ihop. I Grekland har miljontals deltagit i sex generalstrejker mot den socialdemokratiska regeringens nedskärningspolitik. Men regeringen struntade i protesterna och röstade igenom det nya åtgärdspaketet, vilket applåderades av EU och Internationella valutafonden (IMF). Paketet innebär bland annat lönesänkningar på 10-25 procent i statliga industrier och andra offentliga verksamheter, kraftigt förlängda provanställningar och lönedumpningar inom den privata sektorn. Portugal är nära att koka, med tre miljoner i generalstrejk nyligen. Arbetare och unga i Spanien, England, Danmark, Belgien, Bulgarien, Frankrike, Irland, Lettland protesterar allt våldsammare mot det ekonomiska stålbadet som EU och storkapitalet länge strävat efter att förverkliga.
Den marknadsfundamentalistiska svenska regeringen vill sälja ut av järnvägen. Nu råder totalt kaos och värre skall det bli. Men detta avskräcker inte de nyliberala korsfararna med en religiös tro på marknadskrafterna. England och Nya Zeeland privatiserade sina järnvägar under 1990-talet. Där blev det samma kaos med stigande kostnader och biljettpriser. I Nya Zeeland har staten därför köpt tillbaka hela järnvägsnätet och även England har tvingats återreglera delar.
Med EU:s direktiv om att minimera offentlig sektor har privatiseringspolitiken exploderat i Sverige. Den folkliga upprördheten över att våra skattepengar blir vinster inom privat vård, skola och omsorg har uppmärksammats av S och V. Men de har inte försökt stoppa privatiseringspolitiken. Nej, våra skattepengar fortsätter att skapa enorma vinster till friskolor och till privatiserade sjukhus. I marknadsdiktaturens tidevarv överförs miljarderna till riskkapitalbolagens skatteparadis.
EU fortsätter att stärka och överta makten från medlemsländerna. Med sedvanligt manipulerande baxades Lissabonavtalet igenom och allt vad folkomröstningar heter avfärdades. S och LO drev tillsammans med högeralliansen igenom Sveriges ja till fördraget. I direkt motsättning till arbetarklassen och folkets intresse tar nu EU nya steg mot en federal stat med profitmaximering i centrum – en grundlagsfäst moderatpolitik:
Arbetsrätten är nu inte längre en nationell angelägenhet, EU:s jurister beslutar.
Överstatligheten i ministerrådet ökas när staternas vetorätt försvinner inom 63 områden.
Den fastslagna ekonomiska politiken gör det olagligt för Sverige att föra en politik för full sysselsättning.
EU får ökad makt över lagstiftningen, med en överstatlig straffrätt.
Europol, EU:s politbyrå, blir överstatlig och tillåts verka i hela EU.
Om ett EU-land utsätts för väpnat angrepp är övriga länder skyldiga att ”ge stöd och bistånd med alla till buds stående medel”.
Massarbetslösheten biter sig fast i Sverige. Reinfeldts huvudparoll jobbskatteavdraget skulle öka antalet arbeten – men i stället blev fler arbetslösa. Enligt statistiken är uppåt 30 procent av Sveriges unga utan jobb. Detta är en ren klassfråga. Många arbetarungdomar kommer aldrig in på den svenska arbetsmarknaden, utan växlar mellan korta anställningar och arbetslöshet. Allt fler unga blir förtidspensionärer. Detta är en katastrofal utveckling och en tickande bomb. Baksidan av parollen ”Det skall löna sig att arbeta” är ökad utslagning, slum och misär.
Redan på 90-talet genomförde regeringen Persson det nya pensionssystemet, som nu införs i flera europeiska länder. Då konfiskerades 258 miljarder ur pensionsfonderna och pensionärerna har blivit fattigare och fattigare.
Regeringens skattesänkningar tvingar, tillsammans med ökade utgifter för kommunerna till följd av arbetslösheten, fram ytterligare nedskärningar inom den offentliga sektorn. När pengarna till det offentliga tar slut erbjuds två alternativ: lägg ner eller privatisera.
De hisnande klassklyftorna i Sverige och EU tvingar fram kamp mot slakten av välfärden. Skolstrejker har genomförts i flera storstadsförorter mot nedläggningen av skolor och välfärd. De folkliga protesterna, upproren och generalstrejkerna mot svindlarnas EU fortsätter. Motsättningarna skärps. ”Tågupproret” är i gång i Sverige och kräver ett slut på avregleringarna. Med motstånd, motstånd och åter motstånd ska vi skapa ett mera rättvist och solidariskt samhälle.
Eller, som Lars Forsell uttryckte det: ”Det finns inga skäl för optimism. Det finns inga skäl för pessimism. Det finns skäl för revolution.”
Sven Wollter
Hasse Nilsson