Rebecca Weidmo Uvell: Sluta posera med träningspass
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2013-01-23 | Publicerad 2013-01-21
Hälsohetsare är inte sundare än andra – bara mycket jobbigare
Vart man än vänder sig så springer folk. Springer för glatta livet, eller åtminstone för att förlänga det. Eller gör de verkligen det? Alla dessa personer som i dyra pulsklockor tränar inför klassikern eller Stockholm Marathon. Regn, snöstorm eller blankis, det spelar ingen roll. De flåsar förbi dig på trottoaren när du försöker balansera tunga påsar från Ica på barnvagnen. Du är svettig efter att först ha skyndat från jobbet och sedan krånglat på barnen overaller. Du krockar nästan med dem. De som uppdaterar Facebook nästan varje dag med ”har sprungit 8 km”. Aldrig något annat. Bara ett konstant nötande om hur de har sprungit. Som om träningen säger det minsta lilla om dem, förutom att de är hälsosamma. Och duktiga.
När man googlar löpning får man 570 000 träffar. I tidningshyllan finns minst sexton tidningar om träning. Efter it-kraschen i början av 2000-talet var det ett kort tag fokus på själen. Yoga, slow food och asiatisk mat. Tofu och alger. Meditation. Folk ville hitta sin själ och balans i livet.
Sedan hände något. Hälsotrenden har exploderat. Och vi sitter plötsligt mitt emot folk på en middag som aldrig slutar prata om satsningen på Vasaloppet. Politiker som indignerat säger att vi måste ordinera träning, införa fettskatt, sockerskatt, köttfria dagar. De bygger bostäder med ”hälsoprofil”. Chefer, som själva spenderar varje minut utanför jobbet i träningskläder, ”uppmuntrar” de anställda att börja träna. Och tycker att det är en strålande idé att ”göra något aktivt” på kick-offen. För det är verkligen mysigt att bli svettig och sedan duscha med sina kollegor. Jättetrevligt. Och när du kommit hem från kick-offen, där ni först cyklade mountainbike och du ramlade och fick lera i trosorna, och sedan klättrade så att hela jobbet fick se din stora rumpa underifrån, och kollar Facebook möts du av en strid ström av ”sprang långpass i dag på 2,2 mil”.
Om du inte tränar, helst löpning och allra helst till klassikern, är du ingen person. Du är lat jäkel utan karaktär som hellre frossar i fet mat och socker. Säkert röker du också och du kommer definitivt få dålig hälsa. Bli sjuk. Och kosta samhället en massa pengar. Alla vet ju att folk som tränar är piggare så du presterar garanterat sämre på jobbet. En dålig förälder är du också eftersom du inte är en hälsosam förebild. Och du kommer att dö i förtid.
Eller så handlar det mest om status. Träning har blivit ett poserande, ett sätt att förstärka egenskaper som anses positiva. Som gör dig till en lite bättre person än alla andra. Det har faktiskt väldigt lite med hälsa att göra. Faktum är att det inte alls är de smalaste och mest vältränade personerna som lever längst. Småfeta har enligt en nygjord studie hela sex procent lägre risk att dö i förtid än smala.
Och den bästa hälsoeffekten får du av att träna måttligt. Kombinera promenader och vardagsmotion med att bli svettig och andfådd ett par gånger i veckan. Tränar du mer får du inga fler hälsovinster, det kan rent av ge negativa konsekvenser.
Det finns tjocka personer som inte har några problem alls med hälsan. Och som är briljanta medarbetare fast de inte kan cykla mountainbike. Och det finns smala sjuka personer. Som kommer att dö innan de fyllt 50 år.
Klart att det är nyttigt att röra på sig och tänka på vad man äter. Men varför denna hets? Kan vi inte bara lugna oss lite och se träning som det fritidsintresse det faktiskt är? Och inse att hälsa är något annat, något som dessutom är privat?
Rebecca Weidmo Uvell