Ensamstående föräldrar skiljer sig från mängden
Besparingarna på nittiotalet slog hårt mot många, men alla grupper utom en har återhämtat sig. De som skiljer sig från mängden är de ensamstående föräldrarna, och det slås fast gång på gång i bland annat Välfärdsbokslutet. En viktig anledning till de stora skillnaderna är ensamstående föräldrars sysselsättning. De är i högre grad arbetslösa, arbetar deltid och en ensamstående kvinna med barn tjänar dessutom bara 54 procent av vad en sammanboende man med barn tjänar. Ska ensamstående föräldrar däremot bli en grupp som ges förutsättningar att arbeta, köpa sin hyresrätt och fostra sina barn i dagens samhälle där konsumtion är ett sätt att skapa tillhörighet, så krävs en ändring av skollagen.
Nyligen kom Regeringsrätten med sin dom i ett fall i Strängnäs kommun. Domen, som blir prejudicerande, slår fast att skollagen tolkas som att kommunerna inte måste erbjuda barnomsorg när föräldrarna arbetar. Nu börjar arbetet med att få en ändring av skollagen.
Vi lever i ett 24/7-samhälle. Kraven på ständig tillgänglighet, effektivitet och dygnet-runtservice ökar. I dag känns det otänkbart att gå tillbaka till hur det var förut, när affärerna stängde klockan 18 på vardagar och inte var öppna på helger.
Vill vi kunna njuta av musik och teater på kvällar och helger behövs det någon som ser efter aktörernas barn. Vill vi kunna få vård på sjukhusets akutmottagning behövs det någon som ser efter vårdpersonalens barn. Människor med småbarn arbetar också inom viktiga samhällsfunktioner, som vi vant oss vid att ha ständigt tillgängliga. Dessa människor är beredda att arbeta på alla möjliga olika tider, under förutsättning att någon ser efter deras barn.
Regeringsrättens dom, som utgår ifrån att ”normal” arbetstid är före klockan 18, och att det är då man har rätt till barnomsorg, känns väldigt otidsenlig.
Vi vet att ensamstående föräldrar tjänar mindre än andra grupper, vi vet att deras ekonomiska standard är lägre, vi vet att ensamstående föräldrars sysselsättning behöver bli bättre. Det behövs inte lagar och domar som försämrar ensamstående föräldrars möjligheter att arbeta. Tvärtom.