Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Mikael, Mikaela

Slow city vilket trams

I Strängnäs, Ockelbo, Östersund och Kalmar finns tankar om att bli så kallade Slow cities. Maten som säljs ska vara producerad i området. Stormarknader och snabbmatskedjor är förbjudna. Stadens särprägel och traditioner ska bevaras. Neonskyltarna monteras ner.

En av världens första Slow cities var Greve, en stillsam by i Italien, där man nu tar långa luncher med egenproducerat chiantivin och bara en rätt på menyn.

Det låter kanske gulligt och pittoreskt. Det är lätt att lockas av det långsamma och genuina. Men ingen vinner på att bli fångar i nostalgin, det gör oss bara fattigare både i pengar och människovärde räknat.

Slow cities är en flirt med dem som är rädda för utveckling. Det är ett sätt att stoppa utbyte av varor och tankar över världen. Slow cities står för protektionism, nationalromantik, instängdhet och bakåtsträvande. Vem vinner på det?

Om människor vill äta Big Mac borde de väl få göra det. Den som tycker att det är äckligt kommersiellt och likriktat kan ju alltid gå på vägkrog och äta bräckt skinka.

Mänskligheten har alltid strävat efter framsteg. Konkurrens har gjort varor och idéer bättre, smartare och billigare. Frihandeln har gjort att vi i Åmål kan köpa chianti från Greve och att de kan köpa Dalslandschips av oss. Utbytet mellan människor i världen har spridit tankar om mänskliga rättigheter till diktaturer, så att dessa till slut har fallit. Nyfikenheten har berikat oss.

Tack vare frihandeln har vi i dag råd med sjukvård, barnomsorg och maxtaxa. Ett romantiskt skimmer över det gamla leder däremot till sämre välfärd för alla.

Om en enstaka restaurang vill att matlagning och smakupplevelser ska få ta tid så go ahead! Men när hela kommuner tvingar in sina medborgare i ett visst beteende hotas valfriheten. Vi får då det politikerna valt åt oss – inte det vi själva efterfrågat.

I ett fritt samhälle kommer det att finnas oändligt med alternativ. I den stad där det finns McDonalds hittar du säkert också kinakrogar, espressokaféer, pizzerior och juice-barer. Där finns både långsam och snabb mat, både lokal och global. Där finns möjlighet att välja.

Det som händer i Greve är ett bevis på hur farlig politik kan vara. En enskild politiker får en idé och tvingar alla människor att leva enligt samma mönster. Det kanske funkar för en by på utdöende som kan locka turister genom sitt påhitt. Men en vidare spridning av det konservativa hotar vår valfrihet och välfärd.

Frihet erbjuder en vackrare vision om framtiden.

Carolin Dahlman

frilansskribent