Kramkalas i riksdagen
Jonas Morian om partiledardebatten: Finaste hedersbetygelsen kom från Åkesson
”Det blir lite speciellt det här och måste få vara det”, sa Mona Sahlin i sin replik på Maria Wetterstrands sista partiledaranförande i riksdagen. Och det var verkligen en mycket annorlunda debatt där ideologiska tal varvades med rörande hyllningar av varandras politiska gärningar. Då såväl Sahlin som de rödgröna språkrören nu lämnar över till nya krafter kom mycket av debatten att handla om vad de gjort, snarare än vad deras partier vill.
I sitt huvudanförande fokuserade dock Mona Sahlin på jobbfrågan och konstaterade att ”Sverige kan så mycket bättre”. Detta var en snygg anspelning såväl på ett populärt tv-program som en gammal s-slogan. Hon fick även till en referens till en av sina mest kända oneliners när hon talade om att jämlika samhällen är något häftigt.
Talet var i någon mening ett slags ”best of” socialdemokratisk retorik de senaste 15 åren. Jobb, solidaritet, jämlikhet och samarbete över blockgränserna avhandlades på ett sätt som lyste med sin frånvaro under valrörelsen. Det fanns inga nyheter i budskapet, men det var det kanske inte riktigt läge för. Som politiskt testamente över Sahlins insatser i svensk politik får det dock klart godkänt.
Ironiskt nog kom den finaste hedersbetygelsen över Mona Sahlins gärning från Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson. Genom att utmåla henne som symbolen för allt de är emot – HBT-vänlighet och ett mångkulturellt samhälle – sammanfattade han bättre än vad han förmodligen insåg hur betydelsefull hon varit.
Maria Wetterstrand lyfte i sitt anförande fram hur ett främlingsfientligt parti i Danmark drivit igenom en lagstiftning som kraftigt försvårar för danska medborgare att gifta sig med utlänningar. Hennes tal var emotionellt – och med udden tydigt riktad mot Sverigedemokraterna.
Mest offside i partiledardebatten var för övrigt just Jimmie Åkesson, som åter försökte utmåla sitt parti som ”ett tredje block” i svensk politik. Gång på gång lyfte han fram Sveriges ”hänsynslösa invandringspolitik” som det stora samhällsproblemet; oavsett om det gällde arbetslöshet, utbildning eller vargjakt.
Detta förtjänade att bemötas bättre av de andra partiledarna. I stället pratade man, precis som i valrörelsen, förbi varandra och lyckades inte ge Åkesson ordentligt svar på tal. Enda undantaget var Fredrik Reinfeldt som hänvisade till sina egna möten med ”arga unga män” i Djurgårdsklacken på Hovet och Globen. Han betonade det individuella ansvaret för våld i samhället och tog avstånd från Sverigedemokraternas försök att kollektivt skuldbelägga invandrare.
Det var en mycket annorlunda partiledardebatt i riksdagen i dag. Två starka förespråkare för öppenhet, tolerans och nytänkande – Mona Sahlin och Maria Wetterstrand – tog farväl. Det blir en tuff utmaning för de oppositionsledare som nu tar över att föra detta arv vidare.