Bris: Ynkligt av Josefsson att vända barnen ryggen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2013-01-18 | Publicerad 2013-01-17

Kattis Ahlström: Bris tar inte avstånd från begreppet barnfattigdom.

Förra året hade vi på Bris 500 kontakter som rörde ekonomi. De här barnen vittnade om den utsatthet och det utanförskap som de upplever genom att inte kunna göra samma saker som sina kamrater. Dessa barn har inte samma förutsättningar som alla andra. Det är detta vi kallar för relativ fattigdom. Ett välkänt begrepp som man helt missade i onsdagens ”Uppdrag Granskning”.

Det vore vanvett att tro att vi kan jämföra absolut fattigdom i våra mest utsatta utvecklingsländer med den fattigdom vi ser i Sverige. Och det är det mig veterligen ingen barnrättsorganisation eller annan sakkunnig inom området som hittills gjort.

De barn som vi har kontakt med oroar sig även mycket över att bli vräkta och är otroligt ledsna över de stora konflikter som pågår inom familjen för att pengarna inte räcker till. De är också väl medvetna om att de inte har samma framtidsutsikter som barn som har det bättre ställt.

Det är ett faktum att det finns barn som inte har kläder som är varma nog om vintern, går i trasiga skor och inte har mat så det räcker i kylskåpet. Men när vi talar om den relativa fattigdomen handlar det snarare om att inte ha möjlighet att leva sitt liv efter sin fulla potential, på samma villkor som andra i det samhälle de befinner sig i. Något som är en rättighet som barn har enligt barnkonventionen.

”Uppdrag granskning” väljer i sitt reportage att vända dessa barn ryggen och göra barnfattigdomsfrågan till ett fulknep som barnrättsorganisationer tar till för att samla in pengar och få uppmärksamhet, till ett lyxproblem i ett överflödssamhälle.

Jag vet inte var Josefsson letat efter sina ”fattiga” barn och jag vägrar tro att han är så naiv att han tror sig mötas av hålögda avmagrade barn i trasiga kläder. En ung mamma med knapp ekonomi som han intervjuade uttryckte det så väl när hon på frågan om vad hon inte kunde ge sin pojke svarade ”lycka”. Är det ett lyxproblem att vilja ha möjlighet att göra sin pojke lycklig? Är hon bortskämd?

När det gäller begreppet barnfattigdom är det på intet sätt så att vi på Bris tar avstånd från det faktum att barnfattigdom existerar i Sverige, vilket felaktigt framgick i gårdagens program. Det handlar om att vi väljer bort att använda oss av begreppet och i stället talar och ekonomisk och social utsatthet, detta eftersom barnen ber oss att inte kalla dem fattiga. Bara det talar väl sitt tydliga språk om hur stigmatiserande de upplever att det är.

Fattigdomsbegreppet har definierats på högsta nivå av FN. EU OECD. Men man kan välja att tala om det med andra termer om det drabbar dem det gäller – i det här fallet barnen.

Vi har all anledning att återkommande granska och ifrågasätta såväl oss själva som andra liknande organisationer så att vi inte tar i för mycket eller börjar glida på sanningen för att få vår röst hörd.

Många gånger upplever man stor frustration över att intresset för barnfrågor är så lågt och då finns en uppenbar risk att man tar till det värsta för att få folk att lyssna. Men det värsta existerar - om än i liten mängd. För ja, det finns barn som går hungriga i Sverige och ja, det finns barn som fryser om vintern. Att vilja sätta ljus på dessa viktiga frågor genom att spetsa till formuleringarna är inte samma sak som att fara med ren osanning.

Bris tar varje barn på allvar och tänker fortsätta med att stå på deras sida. Att många barn lever i ekonomisk utsatthet som resulterar i utanförskap hör vi om varje dag. Osynliga barn som vi uppenbarligen inte vill se existerar. Gör inte frågan till en lek med ord om vad det egentligen betyder att vara fattig. Det är ynkligt.

Kattis Ahlström