Thure, 89 still going strong

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-05-28

Han är landets äldste bilhandlare

Thure Melin, 89, tänker sälja en bil i dag också.

Det har han gjort var och varannan dag i 55 år.

Han är landets äldste bilhandlare och har inga planer på att sluta.

ÄLDSTE BILHANDLAREN Hur många tusen bilar Thure Melin sålt genom åren är omöjligt att uppskatta. Och hur många fler det blir i framtiden är lika svårt att säga.

Thure har sålt över 10 000 bilar. Nya. Hur många begagnade han prånglat ut går inte ens att uppskatta.

Fem dagar i veckan, på slaget klockan nio, låser han upp dörrarna till firman i Söderhamn.

Han har gjort det i 70 år, varav de senaste 55 som försäljare.

Numera har sonen Pär tagit över och anställt farsan. Tidigare var det tvärtom.

- Vi har delat upp det så att jag tar hand om de äldre kunderna och Pär de yngre.

Många av de äldre stamkunderna bryr sig inte ens om att provköra bilarna innan de slår till.

De litar fullständigt på Thure Melins omdöme. Ett handslag och saken är klar.

Från början skulle han bli bonde. Men han gjorde illa knät när han var 16, blev stelopererad och bytte skogen och jorden mot bilar och motorer.

Första året jobbade han gratis som elev på Diedriks verkstäder i Söderhamn. Efter ett år fick han betalt: en 50-öring i timmen.

Sen försökte han löneförhandla. Det gick inget vidare. Så han flyttade till Motorcentralen i Söderhamn som sålde Opel och Chevrolet. Efter två veckor hade han 1:14 i timmen.

Gengasförgiftad tre gånger

1933 öppnade Thure eget. Specialiteten blev gengasaggregat. Han hade fullt upp att göra men jobbet var livsfarligt.

Tre gånger hamnade han på Sabbatsbergs gengasklinik i Stockholm med gengasförgiftning.

- Sista gången höll jag på att dö.

Sviterna höll i sig tills för några år sen.

- Det var först när bilarna fick katalysatorer och luften blev bättre som lungorna började fungera normalt igen.

Han övergav gengasen och började sälja Ford. Han hade 44 anställda, de flesta i verkstaden.

- Verkstan höll i gång bilfirmorna på den tiden. När jag började lämnades inga garantier, det var ständiga oljebyten och rundsmörjningar. Verkstan var full av havererade bilar och man fick vara glad om en bil höll längre än sex, sju år.

Mellan 1948 och 1953 var han en av landets mest framgångsrika tävlingsförare. Snabba, öppna bilar som gick i häpnadsväckande 200 kilometer i timmen. Han tävlade i hela Norden.

Från början fanns det inga prispengar, ingen sponsring, ingen säkerhet, inga störtbågar.

Ett rep skilde publiken från fartdårarna.

- Vi hade säkerhetsbälte, det fick räcka...

Han fortsatte hela tiden att sälja bilar. Han gick över till japanskt och sålde Toyota fram till -89. Då tänkte han lägga av och bli pensionär.

Sonen tog över och fick Söderhamnsagenturen för Mazda.

Änderna får vänta

Men eftersom Thure bara var 77 år kunde han inte sätta sig på bänken nere vid Söderhamnsån och mata änderna.

- Jag tyckte det skulle vara spännande att vara med om att bygga upp en ny verksamhet med ett nytt märke, säger han.

Men sanningen är nog enklare än så. Det enda Thure gillar mer än bilar är att sälja dom.

Och en sak till, det var INTE bättre förr:

- Precis allt har blivit bättre på bilarna under de år jag varit med, säger han.

Gunnar Lidén

Följ ämnen i artikeln