Vägbuller gör dig till en trafikfara
Publicerad 2013-07-31
Bebisinstinkt kan göra dig sömnig bakom ratten
Lågfrekvent buller från vägbanan ökar risken för att förare somnar bakom ratten, visar ny svensk forskning.
Nu vill man testa att slipa ner vägbanor för att komma till rätta med problemet.
– Man anstränger sig omedvetet för att förstå vad man hör och då kommer tröttheten, säger Anders Genell, expert på ljud och vibrationer, till DN.
Bullret från vägbanan ökar risken för att bilförare somnar bakom ratten.
En forskningsstudie vid Statens väg- och transportforskningsinstitutet, VTI, slår fast att det finns ett tydligt samband mellan ljudet som uppstår när bilen kör på vägbanan och hur sömnig bilens förare känner sig.
– Är bilen optimalt isolerad kan det hjälpa, men det går inte att helt utestänga det lågfrekventa ljudet, säger Anna Anund, en av personerna bakom projektet.
Förrädiskt nattbuller
Sömniga förare är en faktor i cirka 20 procent av de trafikolyckor som sker i Sverige. Hur mycket föraren sovit innan färden görs spelar givetvis roll, samt vilken tid man kör.
Studien är i slutfasen och man har sett att även bullret spelar en stor roll, särskilt nattetid. På dagen finns bara en tendens till påverkan.
– Såvitt jag vet har inget annat forskningsprojekt före vårt genomförts om hur lågfrekvent buller påverkar förare av personbil. Våra resultat kommer att presenteras i en internationell vetenskaplig tidskrift i höst, säger Anna Anund.
Faktorer som vägunderlag spelar också roll, liksom vilka däck bilen har och hur väl den är isolerad.
Nedslipad asfalt tystare
För att undersöka om man kan minska risken med sömniga förare genomför VTI och Linköpings universitet i september ett forskningsprojekt på E4. Utanför Huskvarna har man gjort förberedande tester där man slipat ner asfalten med några millimeter, vilket ger ett jämnare underlag.
Bullret från vägbanan minskade med 1-3 decibel, samtidigt som rullmotståndet minskade med 4-7 procent.
Bebisinstinkt bakom trafikfara?
Varför man blir trött av lågfrekvent ljud är inte helt klarlagt, men det finns flera teorier.
En är att man förknippar ljudet med trygghet. Något som vi har med oss sedan fosterstadiet, då alla ljud naturligt upplevs dämpade.
– Reptilhjärnans reaktioner är svåra att göra någonting åt. De få studier som gjorts på riktigt små barn visar att de trivs med dovt bakgrundsljud, säger Anders Genell, som även han är forskare på VTI.
En annan teori är att hjärnan omedvetet anstränger sig extra mycket vid lågfrekventa ljud, för att uppfatta vad det är som låter, samtidigt som ingen belöning ges i form av information om vad som är ljudkällan. Det leder till trötthet, enligt den förklaringen.
