"Vägarna är så dåliga att man kör bredvid"

Christer Gerlach, 61, har avverkat två tredjedelar av sin jorden runt-färd med bil och är i Sydkorea

– Det känns som en befrielse. Jag lämnade Sverige 18 augusti och har kört 1700 mil. Det svåra är gjort nu – Kazakstan, Mongoliet och Sibirien.

Vad är det som har varit jobbigast under resan?

– Det är de tre länderna. I Kazakstan är vägarna så dåliga att man ändå kör bredvid. I Mongoliet finns det ibland inga vägar uppe på högplatåerna, då får man försöka köra i andra bilars spår. Det kunde gå flera timmar utan att jag såg en enda bil – och då såg jag bara dammolnet.

Har du råkat illa ut någon gång?

– Jag har haft två punkteringar. En i Kazakstan och en i Sibirien. Men de gick bra.

Vad har varit roligast hittills?

– Mongoliet. Det är vackert och det är tomt. Det gör att man blir utlämnad till sig själv – till sin egen förmåga att hantera bilen, navigera, vara tålmodig och inte köra för fort så att bilen går sönder. Tanken på att ”om jag ligger på här nu och stretar så är jag framme i Ulan Bator om sex dagar”.

Hur har folk reagerat när de stött på dig mitt ute i vildmarken?

– Det är rätt mycket stora ögon och gapande munnar. ”Vad är det här för en blådåre? Varifrån kommer han och var är han på väg?”

Det här är din tredje jorden runt-resa – vad är det som driver dig?

– Friheten har hjul. Det finns en glädje i att åka i områden där inte så många utlänningar har varit. Det jag gör är att visa att det går att ta sig från A till B till C och till slut till Ö.

Vad händer nu?

– Bilen ska transporteras med båt till Kalifornien i USA. Det tar tre veckor. Så jag passar på att åka hem till Sverige en vända. Efter det ska jag korsa Amerika och ta båten tillbaka till Europa.

Vad önskar du dig mest av allt just nu?

– Jag brukar säga fred på jorden, men just nu är det att få träffa mina underbara barn och min fru.

Anders Thoresson